Stackars barn

Sedan förra helgen har jag frågat lilleman om var hans matchställ från matchen i lördgas har tagit vägen.
Man kan säga att det är jag som tvättar i den här famljen, och hans vita/gröna matchställ har jag liksom inte sett röken av på hela veckan.

Jag har letat. Jag har tjatat på honom. Kollat i duschen nere. Kollat i tvätthögen på golvet i tvättstugan.
Kollat igenom hela hans rum, under sängen, i alla hans väskor. Han har bara blivit allt mer irriterad och har sagt att han inte kommer ihåg var han tog av sig efter matchen sist. "Men tänk till då!"

Idag sa jag till honom att han inte fick parkera i soffan framför nån fotbollsmatch innan han hade hittat sina matchkläder.
Sur som ättika traskade han uppför trapporna. Muttrandes nåt. Säkert inte om hur mycket han älskade sin mamma just då.

Plötsligt hörde jag uppifrån:

"Vilken slarvlet av dig, mamma!! Har du verkligen tittat ordentligt? Så ägd!"

Haha! Jag gick upp och kollade.  Hans smutskläder låg  i tvättkorgen i tvättstugan. Där de skulle vara. De låg så fint i korgen och såg alldesles ensamma och olyckliga ut. Jag hade alltså endast letat på golvet. I högen där vi alla andra slänger vår tvätt. Där jag trodde att all tvätt var. Men icke!
Så himla roligt!
Det tyckte iofs inte sonen, men jag skrattade högt.  Den yngste i familjen är så duktig att han lägger sina smutskläder i korgen och har fått skäll för det hela veckan.

Stackars barn!

Annars har jag pantat två svarta sopsäckar med olika modeller av flaskor.

Man gör en god gärning för miljön,  men rent pengamässigt sparar man inte särskilt mycket, kan man säga.

För en pet-flaska som du får 2 kr för hemma i Sverige får du 0,08 Euro för här i Tallinn.

Så för 72 flaskor fick jag alltså 5,60 Euro. Jag hade så många flaskor och maskinen fick verkligen gå för allt vad den var värd. Jag hörde att en personal jobbade där innanför. När jag stod där och matade flaskor hann jag precis tänka innan personaldörren öppnades att snart kommer nog den där personalen ut och undrar ´vem det är som har så många flaskor. Det tillhör inte vanligheten att komma med så många flaskor på en gång här i Tallinn nämligen.

Nån sekund senare öppnades dörren och jag kände mig skapligt iakttagen. Han kollade på mig, sedan på mina påsar. Sedan vände han och gick in igen.

Nästa gång tar jag nog endast en påse i taget. Eller ger påsarna till nån annan. För det finns ganska så många människor här i stan som inte har kunnat köpa sig eller sina barn ett par nya byxor på flera år. Om man säger så.

Utemöblerna är nu intagna i förrådet. Det har inte hänt många år att de är intagna för vintern innan lillemans födelsedag. Vi har nästan alla hans födelsedagar kunnat sitta ute på altanen och äta tårta. Eller kladdkaka, för han är ingen tårtasnubbe. 

Men så icke i år alltså. En tidig höst med andra ord.