Längtan

Ibland kommer den över mig.
Ibland bara sköljer den över mig som en stor svallvåg. En stor våg som bara väller fram och som inte tar hänsyn till vare sig känslor eller tidpunkt.

Längtan.

En längtan så stark efter min familj.
Min bror, min mamma och min pappa. Mina fina brorsbarn.
Av nån anledning har alla vi fyra vuxna valt att bo på fyra olika orter. Utspridda i Sverige. Och jag här i Tallinn.

Jag är van vid att vi bor långt ifrån varandra. Jag har vant mig vid att inte ha min familj så nära. Men bara för att jag har just den vanan inne så betyder inte det att jag är van vid saknaden. Det betyder inte att jag alls är vän med min längtan.

Nu har brorsan två underbara barn. Hans dotter är 3 år och tillika min lilla Guddotter. Hans son är 8 månader och är en 10 kilos guldklimp. Och jag träffar dem alldeles för sällan. De växer upp och bara hör talas om en faster som finns nånstans. Likadant med mina barns morbror. Mina barn träffar sin morbror alldeles för sällan.

 Jag skulle vilja vara den som kunde hämta min guddotter på dagis nångång. Låta henne bestämma aktivitet en hel eftermiddag. När vi var färdiga med det hon hade valt skulle jag ta med henne hem till mig och bjussa henne på hennes favvomat. ( Jag änskar jag visste hennes älsklingsrätt.) Efter maten skulle vi krypa ner i soffan med Nenne, hennes snuttefilt, och kolla på hennes favorit program. Vilket jag inte heller har nån aning om vad det är.
När hon har somnat i soffan mot min axel skulle jag bära in henne till min säng och där skulle vi sussa så gott hela natten under varma sköna täcken. Utan att ha borstat några tänder. Men det skulle vi aldrih berätta för hemnes föräldrar. På morgonen skulle vi nyvakna äta hennes favvofrukost i sängen, smula ner alla lakan och bara mysa så länge vi ville. Efter frukost skulle vi ta en promenad hem till hennes mamma och lillebror och plaska i alla vattenpölar vi bara kunde hitta på vägen. Samtidigt har alltså hennes bror fått ha sin mamma och pappa för sig själv en stund.

Nästa gång skulle jag hämta lillebror och bara gosa med honom.


Idag har vågen vällt fram.
Helt utan pardon tog den kommandot och jag bara följde med. Ingen ide att försöka nåt annat.
Och då ringde brorsan.

Älskar er!

Tack för det, bror!

Faster + Celeste är kärlek.


Den här bilden där hon står med händerna på höften är helt underbar, tycker jag.

Faster + Victor är kärlek!

Östkusten nu i somras

En bestämd ung dam som numera har helt egna åsikter om saker och ting.

Lite mys i hammocken på hennes farfars bröllop i Floda. Alltså min pappas.

Som tur var har vi hunnit ses en hel del  den här sommaren.