Alldeles för länge sen ju.
Vägen från Linköping mot stugan börjar med motorväg och 110 km/h.
Genom Tallboda/Ginkelösa och ut på Åtvidabergsvägen.
Efter Åtvidaberg följer väg med oändligt många fartkameror. Man får verkligen passa så att inte högerfoten slinter för mycket eller blir en smula för tung.
Man kör igenom skogen och vägen går från asfalt över till grus.
Skogen är tät och det känns som om man åker längre och längre in i skogen. Vägen blir smalare och smalare och får man möte är det bara att stanna och låta den andra bilen passera.
Och så plötsligt!
Som om en ridå öppnar sig. Skogen försvinner och hela världen visar upp sig. Ljuset blir starkare, havet glittrar och det blir så mycket enklare att andas. Hjärtat lugnar automatiskt ner sig.
Helgens uppdrag var att för första gången få upp vår för säsongen nya brygga, att få upp flytbryggan på den fasta delen.
Och med två stora och starka tonåringar samt en stark make så gick det ofattbart smidigt.
Med tre järnrör och mycket muskler så var ett halvt ton brygga uppe på ett par timmar.
Oss vs isen : 100-0.
Kommer aldrig att tröttna. Skulle kunna sitta här och bara vara i flera timmar. Gör det i morgon vetja.
Och en lördagkväll i stugan. Det är nåt speciellt med den.
Lugnet. Ron. Känslan. Tystnaden. Alla fyra samlade.
Livskvalitet.
Tacksamhet.
Ödmjukhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar