Att vara sådär alldeles spontan och att ha nära vänner är så underbart

Hade just bytt om till mina träningskläder och hade tänkt träna lite på min matta här hemma när ett sms plingade till i telefonen vid 16 tiden:
"Vill du komma och lyssna på Herman Lindqvist med mig här i Nyköping i kväll?"

Fasen!
Jag gör't, tänkte jag. Och fick plötsligt en aning brådis. Av med träningspaltorna, på med casual kläder, packa en liten väska och så drog jag norrut.

Klockan 18.30 hade jag och mamma intagit den gamla teatern i Nyköping för att lyssna på Herman som invigde årets Litterära Gästabud på orten.
Han pratade om tiden då Sverige var en kolonialmakt och det var en väldigt intressant timme i  den flådiga gamla byggnaden. Det hade jag inte trott på morgonen när jag vaknade. Att jag skulle sitta här 12 timmar senare. Något otippat.

Sen vandrade vi genom stan i mörkret, tills vi hamnade hemma hos mamma och det var så himla mysigt med en sån spontan fredagskväll.

Brorsans fina tavla till vänster. Min till höger.

På lördagsmorgonen vaknade jag av att det slamrades i köket. Jag kände hur kaffedoften spred sig så sakteliga runt i lägenheten. Jag hörde porslin ställas fram på bordet. Mamma hade lagt fram en morgonrock på min säng. 

Jag skulle snart gå upp.

Jag ville bara njuta av stunden ett par sekunder till.

Efter en mysförmiddag hos mamma drog jag sedan vidare norrut. En planerad tripp sen länge och Jag hade siktet inställt på Huddinge och Addes gudmor som väntade på mig.

Ännu mera mys på agendan.

Det finns alltid nåt att fira. 

Vi firade att vi har hängt med varandra i 20 år. Och att första gången vi sågs var för 25 år sedan när vi festade med gemensamma bekanta. Men det var när vi hamnade på samma arbetsplats som vår relation tog ordentlig fart. Och jösses vilken fart den tog. Så att säga. 

Vad vi har upplevt tillsammans egentligen.

Lördagsmys.

20 år senare sitter vi alltså i hennes soffa och kan verkligen inte förstå att vi har känt varandra så himla länge. För det känns så nära. Det känns som i går vi var på Öland och härjade. Det känns som i går vi firade midsommar på Blidö och seglade till Smögen. 

Åren har gått och livet har rullat på för oss båda två. Vi har inte alltid varit i samma livsfas men vi har alltid funnits där. Nuförtiden och de senaste åren går vi promenader och sitter i soffan och pratar och skrattar en lördagkväll. Förr hängde vi på krogen, eller mest på dansgolvet, en lördagkväll. Det är väl egentligen den största skillnaden. Annars är vi faktiskt oss ganska lika. Bara en hel del klokare och med lite gråa strån i håret.

Och det är ren och skär livskvalitet.