Igår var det en dag med regn och lite strömavbrott och bokläsning, med hjälp av en cool bokhållare.
Idag blev det tennis en timme på förmiddagen. Vilket var så himla roligt att vi bokade en timme till senare på eftermiddagen så fort vi hade lämnade banan nästan.
Efter andra timmen tennis i strålande solsken var jag så genomsett att jag, utan att passera gå, sprang raka vägen ner i havet med kläder och hela tjillevippen på mig. Tyskarna på stranden såg lite frågande ut.
Under spelets gång där på banan var maken riktigt hygglig och tillät mig att hålla bollen i luften ganska så många slag på raken iallafall.
Min taktik var att få honom art springa lite från hörn till hör, men han har ju en skaplig räckvidd den mannen så alla bollar bara kom tillbaka. Än värre liksom.
När han mot slutet av tiden började att ta i lite hårdare orkade jag knappt ens ta emot bollen och hålla kvar racket i handen.
Skapligt mosig i ansiktet hoppade jag glatt ner i havet efteråt.
Med pekfingret i fingertutan ovanför vattenytan doppade jag hela kroppen. Att tänka på dessa två saker samtidigt, doppa mig och hålla koll på var fingret höll hus, gjorde att jag glömde att tänka på att blåsa ut genom näsan under vattnet vilket ledde till en massiv kallsup som jag inte låtsades om när jag vandrade upp mot stranden igen. Det blev visst Alldeles för mycket att tänka på samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar