Kontroll eller idiot. Svart eller vitt?

Vad är det?
Kontrollbehov vad är det? Är det att känna att "bäst jag gör det, annars blir det inte gjort eller lika bra"?
Är det att inte lita på andra människors kunnande, tänkande eller tro på deras tillit?

Är det bra eller dåligt?

I mångas ögon är det ett negativt klingande ord. En egenskap som inte är så värst smickrande för den som eventuellt är ägare av just detta.

För andra är det just de med kontrollbehov de som bryr sig.

Men vem bestämmer det?


Det jag vet är att någon som innehar något som liknar ett kontrollbehov lätt kan få andra i sin omgivning att känna sig som idioter. Att känna att "jag behöver inte, för nån annan kommer ändå att göra det på sitt sätt och tycka att jag har gjort fel".
Och att känna sig som en idiot är inte heller särskilt t smickrande.
För någon i längden.

Att då få dessa egenskaper att smälta samman. Att få dessa människor att fungera tillsammans som en enda stor enhet är en enorm utmaning i alla former. På arbetsplatsen, bland vänner och bekanta och inte minst på hemmaplan.

En enhet där alla känner sig viktiga.
Där alla känner att det den har att bidra med är ok.
Att individen med kontrollbehov vågar släppa just kontrollen med en känsla av att "det kommer gå bra iallafall", även om det naturligtvis inte blir exakt precis så som den hade önskat eller tänkt sig. Eller lika snabbt.

Att den som känner sig som en idiot vågar ta plats med en känsla av att "det jag gör kommer att bli bra" och med vetskapen om att det kommer inte att kontrolleras av nån annan. Eller ifrågasättas.

För hur det nu än är så blir till slut "idioten" en som helt saknar initiativförmåga, handlingskraft och tron på sitt eget kunnande.

Och den med kontrollbehovet undrar varför den är den enda som tänker, kommer med förslag, eller får saker och ting gjorda.

När den enda människa man själv kan förändra är just mig själv.