Mamma hade maten klar. Gravad lax med dillstuvad potatis. Precis när jag satte mig till bords:
- Ingela, jag har lite jobb åt dig, sa hon. Och tog fram sin hammare.
Men asså. Allvarligt.
Hur söt hammare kan man ha? Visste inte ens att det faktiskt finns söta hammare. En lila. Som är blommig. Och lång som en gaffel ungefär.
Jag skrattade högt. Länge.
Jobbet blev gjort iallafall. Med ett leende. Nåt annat gick Ju inte med den hammaren. Sen gick vi ut i den kyliga Nyköpingsvinden. Herregud så jäkla rått.
En promenad genom stan. Vinden genom märg och ben. Samtidigt så enormt mysigt. Med mamma vid min sida Gamla hus. Trähus med olika historier. Att gå med mamma som gillar samma saker.
Myyyyys!
In i en kyrka. Togs emot av en präst som välkomnade oss in i värmen. En värme i dubbel bemärkelse. Tände ljus. Bland andra som varit där tidigare. Skrev i gästboken.
Ut i kylan igen. Mera hus. Lampor som började tändas i fönstrena. Människor som lever sina liv där inne. Lever sin vardag.
Förbi en till kyrka. Tände ytterligare ett ljus. Reflektion och eftertanke.
In i minneslunden. Förbi gravar med olika smyckningar.
Mäktigt med alla ljus. I mörkret. Starkt med alla som har nån som de tänker alldeles extra på en dag som denna. Nån saknad. Nån älskad. Men aldrig glömd.
Känslan av att de finns med oss ändå. Nånstans.
Ljus och kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar