"Ingela, jag vet. Vi tar en skön promenad till grabbarnas match idag. Det är inte så långt."
Väl framme på Guldheden Södra hade FC Linköping klart det största klacken på sidan. Trots att det var ett hemmalag vi mötte.
I brist på tutor o trumpeter hade några föräldrar tagit med sig annat som gick bra att göra ljud av. Helt underbart!
Kongahälla gjorde 1-0. Luften höll på att gå ur oss alla på sidan. Så orättvist tyckte en helt partisk klack efter att våra killar hade haft spelövertaget nästan hela första halvlek. Helt ärligt har jag nog aldrig sett dem spela sån bra fotboll så som de gjorde just då.
Ett glatt gäng chillade i skuggan efter match.
Den här vinsten betydde fortsatt spel.
Nästan hela Hörvet från familjen Lorentzson fanns på sidan och hejade.
Huddinge bjöd på en tuff start och ledde i pausvila med 2-0.
"Alla vi som älskar City klappar nu!"
Bra ide, sa jag.
Och han hade rätt i att det inte var så långt. Maken hade bara glömt den lilla detaljen att det var otroligt kuperat ända upp till Guldheden från vårat hotell.
Ju högre vi kom desto tystare blev vi. Så kan man säga.
FC Linköping kvitterade nästan på avspark. Och vi kom in i liksom andra andningen.
Slutsignalen närmade sig och vi förstod att det skulle bli avgörande via straffar. Aldrig roligt egentligen.
Coach fick göra några taktiska byten i slutet av matchen då det endast är de killar som är på planen på slutsignalen som får slå straffarna. Det krävs mod att säga nej till att lägga en straff. Det krävs mod att säga ja till stt lägga en straff. Det är det som gör ett lag.
Men herregud! Hur spännande kan det över huvudtaget få bli? Finns det nån lag på sånt?
Till slut.
Det blev 4-1 när alla straffar var avklarade. Alltså 5-2 slutresultat. Jösses!
Och så jäkla skönt för killarna att få vinna den här straffläggningen. Då det var just på straffar de åkte ut på förra året.
Det var bara att ladda om batterierna för nästa batalj.
Mot Huddinge på Åby plan 1 klockan 18.00.
Även supporters behöver påfyllning av energi och det fick vi på HardRock Café.
Sen var vi redo.
"Vi är Cityfans allihopa!!"
Det kändes som en lång väg stt kunna komma tillbaka.
Men det gjorde de!
Och som de gjorde det!
2-1 kom.
2-2 kom.
"Vi älskar City! Vi älskar City!"
Och det var ett par minuter kvar av matchen. Jaha. Straffar igen.
De taktiska bytena gjordes.
Och då.
Då klev en gigant fram. Och bara slog till. Och som han slog till.
3-2 på matchens absolut sista spark.
Om det fanns en match mellan Huddinges klack vs Linköpnigns så fanns det bara en klack. Vilket gäng vi är på sidan!
Pjuh!
Nu är jag helt slut som människa.
I morgon bitti klockan 08.00 spelar killarna 8 dels final mot killar från Marocko.
På SKF's Arena på Heden.
Vi Kommer att vara där!
Är ni med oss??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar