Hahahah! Jag smäller av!

Sista halvåret har jag vågat mig på att prova yoga.
I yogan sammankopplar man kroppen tillsammans med själen. Och den tanken gillar jag. Bland annat använder man sig av sin andning, som man bara egentligen tar för givet att den finns där. För att liksom helt enkelt bara överleva.

Med en medveten andning så blir själva tillvaron helt annorlunda.
Med en kontrollerad andning kan man hjälpa sig själv genom att  häva mycket av de rädslor som vi går omkring och bär på, och vi har möjlighet att minska mycket av den stress som vi har lagt på oss i vårt system genom åren.
En medveten och kontrollerad andning har jag lyckosamt använt mig av i flera år, när jag har märkt att livet har sprungit iväg alldeles för fort och jag själv kanske inte har hunnit med.
Ibland när stressen har tagit över mig och mitt system, har jag försökt landat i det som är och fokuserat på min andning. Efter några minuter med kontrollerad Djupandning kommer du att känna att stressen och den eventuella ångesten som kanske var på väg att ta över fullständigt, plötsligt är på väg bort.
Otroligt effektiv metod och otroligt skönt när det funkar.

Men åter till yogan.
Den är reltivt ny för mig.
Har som sagt provat att gå en gång i veckan under våren 2015.
De 75 minuterna har varit så fantastiskt sköna att jag har velat utveckla min yoga och även lite meditation en aning.
Mitt ,mål är att kunna utöva detta hemma.
Så nu tränar jag. Och oj vad jag får slita hårt.
Herregud vad jag skrattar på mig.
Så jag kiknar.

Det finns få tillfällen i livet då jag känner mig mer klumpig kan jag säga, än när jag försöker mig på att utöva en alldeles ny yoga-sekvens för allra första gången.
MIn hjärna behöver verkligen tänka till och min kropp behöver verkligen känna vad det är hjärnan försöker göra, med rörelser som jag aldrig ens hade kommit på att göra annars.

Rätt smidig faktiskt

Här gör jag nåt som visst kallas nåt med Nål och tråd. In med armen under kroppen och vila huvudet mot mattan. Samtidigt som  jag ska stabilisera med magen och tänka på hur jag andas. Och när man står där och ska försöka hitta in med armen under sin kropp som för tillfället står och darrar av trötthet så vet man liksom inte ens vilken arm det var jag höll på med. Och så ska benen, knäna och fötterna stå helt stilla och höften får man inte vrida. Det ska kunna stå ett champagne glas på höften. 

Hepp.

Att hålla balansen, samtidigt som jag ska koordinera mina kroppsdelar, samtidigt som jag bör känna efter vilka av mina muskler det är som ska göra jobbet.  Och så en kontrollerad andning på det. Inte så lätt. Men otroligt skönt. Vilken energiboost det ger!

Och i flera av övningarna  ska man vrida överkroppen,  öppna upp hjärtat och hela bröstkorgen. 

Samtidigt som ena armen ska upp rakt upp mot himlen och det drar som satan som över hela alltet.

Mina hamstrings får ligga i en aning för att nå ända hit kan man säga 

Så här kan man ju också utföra denna ädla konst. Hålla balansen med raka linjer överallt på en bräda som flyter över ett så klart vatten att det ser ut som brädan ligger i luften. Och notera att hon även har koll på tårna som hon spretar med helt kontrollerat.

Solhälsningen har jag gett mig på och den ska jag öva på så den sitter som en smäck. 

Den gör jag medan jag skrattar så jag kiknar och samtidigt som det drar både här och där, och min familj som skrattar åt mig när jag kommer hem och talar om att jag har träningsvärk efter mitt pass. 

"Hur kan du få träningsvärk av yoga???", skrattar de och har ingen aning och hur jäkla mycket kroppen egentligen får jobba med alla sina muskler. Och sträcka och förlänga. Både här och där. Mest i baksida lår. Skyller det på min tidigare fotbollskarriär. 

Ja jösses!