Äntligen!

Äntligen är Nollningsperioden över.

Det har varit fyra kvällar där vi som föräldrar inte har fått särskilt mycket info om vad som har stått på agendan för kvällen. 

Men skam den som ger sig. 

Efter två kvällar hade jag fått nummer och namn till vår sons fadder. 

Faddern som hade i uppgift att ta hand om mobiltelefoner och andra tillhörigheter under lekar och annat. 

Hon kunde berätta var de var och när de tänkte dra vidare. 

Toppenbra! 

Och under föräldrarmötet vi hade för jättelång stund sen känns det som, kom alla föräldrar fram till att alla i klassen skulle hämtas kl 23 på Stora Torget på fredagsnollningen. 

Efter två nollningskvällar såg hans tröja ut så här. Efter fyra kvällar vill jag inte ens visa den på bild. 

I gårkväll var således den siste nollningen. 

Äntligen. 

Jag stod som överenskommet på Stora Torget kl 23. 

Eller jag hade varit i stan mycket längre än så faktiskt. I över en timme hade jag vandrat runt med mitt vandringssällskap. 

Vi blev vittne till både det ena och det andra under den timmens lopp. 

Många ungdomar som hade otroligt roligt. Många ungdomar som faktiskt har haft sina roligaste kvällar ever.
Men. Mycket fylla och många onyktra ungdomar. Samtal med polisen som hade en hel del att göra och med några andra vuxna som fanns i närheten. 

Sonen och hans fadder kom till vår överenskomna upphämtningsplats. Till sonens stora "glädje"  så var det bara att hoppa in i mammas bil och åka hem. 

Trots att "alla andra" fick vara kvar. 

Väl hemma så satte vi på varm oboy. Satte oss vid köksbordet och pratade. Om livet och alla dess utmaningar. 

En mysig stund och i alla betraktelser en mycket viktig stund. 

I många fall är jag en morsa som inte fattar nånting. 

Men ibland är jag en mamma som faktiskt förstår precis allting.