Klart vi vill tro

Med en son ute på Nollning och en annan son på Rix Fm Festival så kände jag och maken att en tur till stan helt enkelt var på sin plats en fredagkväll som denna.

Vi ställde bilen uppe vid Folkungaskolan och drog oss neråt festivalområdet.
Jösses, vad med folk!
En fantastisk kväll för alla festivalarrangörer och Nollningsarrangörer, kan man säga. Fullt pådrag med människor i alla åldrar överallt.

Plötsligt när vi gick där maken och jag, så blev vi ikappgångna av ett par ungdomar. De skrattade och hade lite roligt och så sa den ena killen som hade ställt sig liksom bredvid min man:
"Var du med på den tiden då man fick röka inomhus på restaurangerna?"

Hahaha! Det var dagens roligaste. Som jag skrattade. "På den tiden...." Hur länge sen är det egentligen? Kan ju inte vara så värst många år sen. Eller ?

Den andra av killarna la armen om maken och så frågade han:
"Ska du se Plura? Det ska min farsa också!"

Och fast den här killens kompisar hade vandrat vidare så liksom stannade den här 16-17 åringen till en liten stund. Han ville liksom fortsätta prata med maken.

"Jag vet inte varför jag berättar det här för dig, men min farsa har kommit på mig med att röka. Eller han har hittat två eller tre paket cigaretter i mitt rum. Men jag har sagt att det är en polares. Och han trodde på mig. Eller det är så här, klart att han inte trodde på mig....men han VILL tro på mig. "

Sedan skrattade han och önskade oss en trevlig kväll och sprang ikapp sina kompisar.

Kontentan till oss tonårsföräldrar är nog så. Precis som han sa den här mysiga killen. Att vi föräldrar så väldigt gärna VILL tro på våra älskade ungdomar. Men nånstans är det nog sunt för oss att  förstå och även acceptera att det som kommer ut ur deras munnar inte alltid är det hundraprocentigt sanningsenliga.

Fast vi vill tro det.

Skymning över Östgötaslätten