Det här att fylla år.

När jag fyllde fem önskade jag mig en docka. Jag fick en och jag döpte henne till Anna. Hon fanns sedan med väldigt länge i mitt liv.

När jag fyllde 12 önskade jag mig en ny säng. En mycket bredare variant av den jag hade som då var 90 cm. Jag fick en vit som var 105 cm. Lyckan visste inga gränser och jag kände mig så vuxen.

När jag fyllde 15 önskade jag mig en moppe. Jag ärvde en blå gammal Monark från 1962. Med en stor trekantig dyna att ha rumpan på. Man växlade med vänsterhanden och jag hade två växlar att välja mellan.

Önskningarna har genom åren varierat, kan man säga.

Idag fyller jag 42 och den bästa presenten alla kategorier var ändå att båda sönerna satt med mig i morse och åt frukost.
Vid samma bord. Samtidigt.
Så mysigt! Tack grabbar.

Mitt jobb ligger på landet

Annars har jag ju numera ett jobb att sköta och dit åkte jag efter lunch. Dags för mitt första kvällspass således.

Utemiljön

Under ca åtta års tid har jag varit egen företagare. Vilket i praktiken betyder att jag inte har haft några egentliga arbetskamrater på många år. Jag har alltså fått fira mina födelsedagar alldeles ensam. Mina personalfester var helt enkelt ganska så obefintliga. 

Efter tre dagar på nya jobbet med alldeles egna arbetskompisar har jag idag blivit bjuden på tårta. Och sång. Sånt känns faktiskt innerst inne ganska så bra. Att tillhöra. Att få vara med i en gemenskap. 

På vägen hem från mitt första kvällspass var solen på väg ner över åkrarna. 

Jag stannade bilen. Vevade ner rutan. Andades in lantluften. 

Det funkar.