Det finns bara en som du!

Älskade barn!
Det bästa som finns!
Det bästa jag nånsin gjort!

Två helt unika underverk!
Mitt bidrag till världsbefolkningen.

Fredageftermiddag.
Jag har slutat tidigt. Kommer hem. Efter en stund dyker Calle upp. Efter sin dag i skolan. Vi sitter i soffan och pratar. Om ditten och datten. Vi skrattar. Han vill att jag masserar hans fötter. Självklart gör jag det. Sen har han planerat att tillbringa sin kväll med en kompis. Jag kör honom dit med orden "hör av dig om ni åker därifrån".

Adam har jobbat hela dagen. Efter jobbet har han planerat att gå på gymmet. Han kommer hem svettig och lycklig. Han mår bra av sin träning. Sen drar han och ska hjälpa sin vän att bära möbler. Kompisen flyttar till annan ort i morgon. Direkt efter är det futsal med kompisarna.

Hemmagjord pizza till middag efter futsalen.
Calle äter hos sin kompis.
En dag mitt i livet.

Älskade barn.

Ni får stå ut med att jag vill att ni hör av er om var ni befinner er. Ni får stå ut med att jag vill veta var ni är. Ni får stå ut med att jag vill veta när ni tex sitter på bussen hem efter en kväll borta. Eller om ni har missat bussen. Eller om ni tar en tidigare buss. Ni får stå ut med att jag vill ha svar när jag skickar sms. Eller när jag ringer.
Ni får stå ut med att jag i era ögon kanske är en överbeskyddande mamma.

Igårkväll väntade en annan mamma hemma i sitt hus i Malmö på sin 16 årige son. Han skulle komma hem efter sin träning. Hon väntade på att han skulle komma hem och slänga sin träningsväska i hallen. Hon väntade på svar på sina sms.
Hon fick aldrig det. Och han kom aldrig hem. Han blev skjuten precis efter han gått av bussen på vägen hem.

Tragedin.
Sorgen.
 Smärtan.
Ofattbart.

Mina fina ungar. Var rädda om er. För det finns bara ett exemplar var av er.
Ni kommer att fortsätta få stå ut.
För det är så det är.
Det är mitt jobb.