Brorsan har blivit med gård. Han har plötsligt slagit till och blivit Gårdsherre. Vilken grej! Så himla vuxet på nåt vis.
Han och hans fru tänker helt enkelt lämna stadens sus och bus med sina snart tre barn för lugnet ute på landet.
Eller lugnet och lugnet förresten. Det beror på hur man ser det och vad man jämför med. Allt är relativt.
De små liven kommer iallafall inom en snar framtid veta precis hur man staplar en vedtrave på bästa och mest effektiva sätt, hur man klyver och hur man bär veden utan att få stickor.
De kommer snart bli varse hur man klipper enorma mängder gräs på fortast tid och hur man fuskar så mamma och pappa inte ser var man har "missat".
Men tänk att få växa upp så här. Vilken idyll.
I helgen har jag och alla mina grabbar varit på plats och försökt hjälpa till en smula inför inflyttning som planeras ske i slutet av januari. Vi har kånkat. Och burit. Och kört släp. Och målat innertak.
Som Gårdsherre äger man inte bara ett bautaboningshus med matsal och en tesalong. Som Gårdsherre innebär det att man står som ägare till diverse andra byggnader as well. Typ ett stall och en snickarbod, gäststugor och en lekstuga. Den där tesalongen för övrigt är jag bra sugen att sätta mig ner i nästa gång jag dyker upp. Med en magnifik utsikt över hagarna runt omkring och en härlig kopp te i handen.
Och som Gårdsherre och Gårdsfru kommer de inte stå helt sysslolös några längre stunder åt gången kan man säga. Det kommer nog alltid att finnas nåt som behöver göras.
Samtidigt som det alltid kommer att finnas nåt att göra så kommer så otroligt mycket fint tillbaka.
Tänk att få vakna och slå upp ögonen. Att få ta med sin kaffekopp. Sätta sig på altanen med morgonsolen i ögonen. Att endast ha ljudet av löven som prasslar i vinden och sina egna andetag i öronen. Och bara få andas frisk luft i sina lungor. Känna fukten av daggen på gräset och doften från blommorna på ängarna. Känna den ljumma brisen mot ansiktet. Andas igen.
Att få ta några djupa andetag till. Det är kvalitet.
Tänker mig ca 10 år framåt och hur det gasas med moppar och grejer just här på gårsdsplanen.
Jag är så himla glad för dig och Maries skull, brorsan! Jag vet hur mycket ni har drömt och längtat efter det här.
Nu är den drömmen sann!
Och jag älskar't!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar