Ett helt år till har gått.
Sitter här och äter årets sista frulle. Tänker tillbaka på ett väldigt händelserikt år.
Jag har lärt mig så mycket. Om mig själv. Jag är av den tron att man lär sig nya saker varje dag. Om man själv vill vill säga. Livets hårda skola så att säga.
I bland är det enklast att bara rulla på i det gamla invanda mönstret. För det är det man kan och man vet liksom vad man har. Man vet var man har både sig själv och andra. Inga konstigheter egentligen. Tryggt och skönt.
Väljer man då att plötsligt börja göra saker annorlunda, på ett annat sätt, bryta sitt vanliga mönster. Då händer det grejer kan jag lova. Både här och där. Och då gäller det att på nåt sätt vara redo för den resan. För det är läskigt. Konsekvenser får alla dina val du gör. Även om du väljer att inte göra nåt. Det är nämligen också ett val.
Jag har jobbat hårt med mig själv det här året. Nånting har skavt inombords ett par år och jag har letat och letat efter var det där skavet liksom har kommit ifrån. Och det jag har kommit fram till är att självklart är det många delar i mitt liv, under hela min livstid, som har bidragit till det där svidet. Som har bott i mitt bröst.
Jag kom till slut till en gräns.
Där jag kände att nu är det nog. Jag behövde tag i det. Ta tag i taggen som stack. För jag ville självklart, och vill fortfarande, må så bra jag bara nånsin kan.
Jag har bl.a. insett att jag har varit tvungen att släppa en hel del av det som har varit. Jag har till och med fått gå så långt tillbaka som till min egen barndom. Låter en smula klyschigt, men ack så viktigt.
Jag har fått acceptera att saker och ting inte var som jag trodde, jag har helt enkelt förträngt eller skönmålat vissa saker och det har varit en sorg för mig att
inse och en sorg för mig att bearbeta. Dock en otroligt viktig insikt.
Jag har insett hur viktigt det är att tycka om mig själv. Jag har insett, och jag börjar känna inifrån, att jag är lika viktig som alla andra. Att mina åsikter är precis lika mycket värda som alla andras.
Jag har förstått att det jag har sett som min största och mest framgångsrika egenskap har nu även blivit min största svaghet. Min känsla för att veta exakt vad jag har trott förväntats av mig i alla situationer har nästan ätit upp mig inifrån för jag har kunnat anpassa mig så förbannat bra. Jag har alltid varit och är fortfarande en fena på att anpassa mig.
Jag börjar sakta men säkert förstå och känna hur det är att vara omtyckt och faktiskt älskad för den jag är. Och inte för den jag trodde att andra skulle gilla.
Jag har förstått hur viktigt det är att tycka om mig själv för att må bra.
Jag har förstått hur bra jag mår i sällskap där jag kan vara och där det känns tillåtet, att vara mitt bästa jag. Med och utan alla mina fel och brister.
För det har jag massor av. Fel och brister. Och att känna mig viktig trots dessa är ren och skär lyx inom mig. Utan rädsla för påhopp eller hån.
En summering då.
Det viktigaste det här året är ändå insikten. Medvetenheten. Sen inser jag att vägen är lång.
Men har jag inte insikten så har jag ingen möjlighet i världen att förändra. Med medvetenhet om det som skaver och svider så kan jag göra nåt åt det.
Och med det mina vänner så vill jag önska er alla ett härligt slut på det här 2015 och jag vill samtidigt önska er Ett Gott Nytt 2016 med härliga, många och viktiga insikter i era liv. För det är då först ni kan börja förändra det ni vill ha förändrat. Och börja alltid med dig själv. De andra får de andra ta tag i själva.
GOTT SLUT & ETT GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar