Spöken finns visst det

För ca 10 år sedan var min man på dåvarande Råsunda och kollade på fotboll. Självklart var AIK inblandat på något vis. 

I pausen var han bjuden att gå ner till planen för att slå två bredsidor varpå han kunde vinna olika priser beroende var bollen hamnade. 

Hans första bredsida hamnade visst skapligt snett men hans andra försök var ca 10 cm ifrån "en resa jorden runt för två personer". 

Nu blev det "bara" ett tröstpris vilket var en natt på ett slott i Skåne med inkluderande middag och frukost i salongen för två personer. Same same but jävligt olika, kan man säga. 

Barnvakt fixandes av världens bästa svärisar och vi drog iväg söderut. 

Väl på plats i Skåne så åkte vi genom alle'n, parkerade bilen och checkade in i slottsreceptionen. 

Jag som är lite känslig för det här med andar eller spöken frågade självklart vid incheckningen om det spökade på slottet. 

"Ja, det är klart att det gör", svarade receptionisten.  

Vi hittade vårt rum, duschade. Klädde oss lite fint och gick ner till matsalen för att intaga vår fina trerättersmiddag med utsikt över slottsparken.

Efter middagen tog vi säkert en drink i en av de andra salongerna innan det var dags för läggdags.

Jag somnade fort. 

Kommer ihåg hur jag drömde om händer som försökte ta tag i allt de kom åt. En resväska som slog emot land nere vid stranden. I resväskan var det också fullt med enbart händer. 

Jag slog upp ögonen och det enda jag såg var skuggor av händer i olika storlekar på alla vita väggar. Klockan var ca 02 och plötsligt hörde jag hur nån ställde ner porslin mot porslin i badrummet.  Nån som ställde ner en porslinsmugg mot ett porslinshandfat. Ni vet hur det låter. Porslin mot porslin. 

Samtidigt hade jag gåshud över hela kroppen. Kallsvettig hela jag.

Jag sneglade över till min vänstra sida. Där låg min man i lugn och ro helt utan en aning om vad som försiggick runt omkring honom just där och då. 

Jag blev oerhört kissnödig och behövde verkligen gå på toa. Men vågade inte för jag var helt övertygad om att nån var närvarande där inne.

Väckte min man med ett litet försiktigt ryck och bad honom att checka av toan för "det var nån där".

Snäll som han är så gick han upp och kollade, för jag var ganska så övertygande. 

Han stötte inte på nån på toan och kom tillbaka och sa att läget var lugnt.

På morgonen var jag tvungen att fråga receptionisten om vad det var för spöken som fanns på slottet. Han berättade om hur en kvinna och två små barn hade förlist från ett skepp där ute strax nedanför slottet nere i vattnet. Han berättade vidare om hur kvinnan hade försökt att rädda dessa små barn och det enda som hon kunde dra i var deras små händer. 

Ok.

Ikväll under vår middag här hemma så hamnade vårt samtal helt plötsligt om spökens vara eller inte vara. Där min man tillhör skaran som inte tror på att de finns. Och där jag tillhör den andra skaran som faktiskt kan tro att det finns andar som vandrar runt omkring oss levande. Av nån anledning.

Den här historien kom då upp upp. Där jag drömde hemskt otäckt, och såg läskiga små händer men där maken inte hittade nåt konstigt varken på väggarna eller i badrummet. 

Sönerna var mest imponerad över hur nära pappa var att vinna en resa jorden runt. 

Och rätt som vi satt där och pratade om detta så ramlade en påse med Hällakullor ner från bänken bakom min man.
Va?
Ett tecken?
Nån som ville visa att den visst finns?
Eller helt enkelt bara slumpen?

Thats the question.