Julafton blir det alltid

Och så blev det julafton även det här året.

Precis som alla andra år också. Det blir julafton varje år Vare sig man vill eller inte. Och vare sig man har putsat fönster, lagat all jäkla mat, städat hela huset, handlat julklappar eller inte.

Det blir julafton i vilket fall som helst.

Så varför stressa egentligen? Varför gå upp i limningen så till den milda grad över att "allt" inte är klart att man inte hinner njuta av tiden som faktiskt är just nu?

För mig gör det inget om det ligger lite damm i hörnen, om sillen är inköpt istället för egeninlagd, om fönstrena inte är rena, eller om köttbullar är det enda som står på julbordet. Det finns inget rätt eller fel och det mesta handlar om vilken attityd man själv väljer att ha.

Det blir som sagt julafton ändå.

Nu är jag iochförsig gift med en man som jag på morgonen kl 07.00 dan innan dopparedan hittade i köket ståendes och rörde ihop en gubbröra. What?? Och innan jag drog till jobbet kl 8 hade han precis slängt in marinerade revbensspjäll i ugnen innan han själv började jobba för dagen. För att han tycker att det är roligt. Så det blev lite mer på bordet än bara köttbullar.

Förra året bjöd vi hit min bror med familj för att fira jul med oss. Allt var planerat och "allt var klart" när vi fick det tråkiga samtalet två dagar innan jul om att hans familj låg däckade i maginfluensa.

De fick inte komma hit. Och de ville inte heller.

Så vi gjorde helt enkelt ett nytt försök det här året. Och höll tummarna för at baciler skulle hålla sig på långt, långt avstånd.

Och så höll vi tummarna för att min svägerska inte skulle få för sig att föda barn precis dessa dagar. Att bebisen kanske skulle kunna hålla sig inombords några dagar till.

Och våra önskningar föll in.

De kom. Alla fyra samt en stor, stor mage.

Ett kyrkobesök stod först på agendan på julaftonsmorgonen.

Jag fick med mig hela brorsans familj plus min äldsta son.

Efter att Victor o celeste hade fått gå fram till krubban med fåren så satte sig Victor i Addes knä.

Efter all smaskig julmat hade vi ett litet mellanrum innan Kalle Anka som inte alla ville se. Men som alla iallafall skulle se.

Så då passade vi på att äta ännu lite mer. Vi doppade godis i smält choklad.

Under Kalle Anka, då jag för övrigt var vaken under hela timmen, så höll Victor koll på om tomten kom genom skorstenen.

"Faster, jag håller utkik!"

Hallå, Tomten!Är du där?

Och som han höll utkik.

Och sen det underbara kaoset.

Kaoset som blir efter härligt tomtebesök, som dock inte dök upp i skorstenen, och massiv paketöppning.

Kaoset med allt som det innebär.

Och när alla får ta vad man vill, när man vill till kvällsmat.

Kusinmys.

Finaste Celeste vid bordet med Calle och med sin finfina mamma Marie i bakgrunden. Som för en stund trodde att det skulle bli en julaftonsbebis. Men falskt alarm. Pjuh!