När hjärtat svämmar över

Hej årets semester!
I onsdags jobbade jag sista dagen för den här terminen.
Och semestern har nog sällan känts så välförtjänt och samtidigt så enormt välbehövlig som just nu.

Igår torsdags kom denna unga man hem till oss. Han heter Victor och är 3 år. Hans mamma och pappa ska tävla i årets Agility-SM som går av stapeln just här i Linköping under några dagar. Och då passar jag på att ta ledigt från jobbet. För att helhjärtat kunna vara med denna goding och hans storasyster. För det händer tyvärr alltför sällan.

Hej jag heter Victor!

Hej jag heter Celeste!

Det bästa med att vara faster är just att vara faster. Att jag inte är förälder. För då får jag och Victor och Celeste ha lite hemligheter som mamma och pappa liksom av en händelse missar. Och nu är den här damen så stor att ett enda ögonkast oss emellan funkar och vi vet båda två. 

Kusinmys, min yngsta och brorsans yngsta.

"Du och jag Calle!"

"Du och jag Victor!"

Vi handlade mat till kvällen. Underbart med lite barnarbete då. Allt tar bara lite längre tid. 

Och så den obligatoriska kvällsfikan. 

"Ja, vad mysigt! Tänd ljusen också faster!"

Där i hörnet av min säng ligger det så oändligt mycket kärlek. 

Jag blir så förundrad över att det kan finnas så mycket i så lite. 

Hjärtat svämmar över.