För andra gången i våra liv skulle vi ha i våran båt i havet.
Det kunde ha slutat riktigt illa!
Nu blev det mest stora blåmärken och jävligt ont på sina ställen över kroppen på undertecknad.
Men fy sjutton vad rädd jag blev när veven började spinna när jag hade gett båten "en liten puff" för att börja dra sig neråt mot vattnet från släpet.
Men jag kommer för alltid komma ihåg att sätta på bromsen på veven innan jag släpper den nästa gång. Så kan man säga.
Annars överraskade maken med nya hoodisar för säsongen.
Riktigt snygga ju!
Lördagsmys i kvällssolen.
Vi fixade till lite på sidan av grannens brygga. En sida som vi har fått lov att låna en liten stund till våran båt. Tack Christer och Lotta!
Och vilket slit det var att ligga där på bryggan och skriva dit dessa gamla däck.
Till slut tröttnade äldste sonen och sa helt sonika:
"Nej, nu får det vara slut på daltandet! NU hoppar jag i vattnet och gör jobbet!"
Vilket han gjorde.
Att han frös? Jajamän. Men det struntade han i, bara jobbet blev klart nångång.
Dagen efter skulle det andra däcket upp. Då tog han iallafall på sig vadarbyxorna. Om de hjälpte? Ingen aning.
Och nu är stuga 1 och 2 redo för sommarens gäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar