En fis på burk

Häromdagen blev jag påmind om en sån himla rolig anekdot från när Calle var liten. Jag hade faktiskt gömt just den händelsen nånstans långt, långt inne bland alla andra otroligt roliga minnen vi har samlat på oss genom åren. Kul att den här kom upp till ytan igen.

Jag och barnen satt vid köksbordet och fikade. Vi gillade det redan då kan man säga.
Efter en stund tröttande Calle på att sitta på egen stol. Han hoppade helt enkelt upp i mitt knä och fortsatte att äta sin bulle där.

Plötsligt rev han av en riktig rökare där han satt och tuggade. Jag hade min hand under honom och tog där och då ett otroligt snabbt beslut.
"Wow, kolla, sa jag och tog fram min knutna hand, jag hann fånga den!"

"Vadå, vad hann du fånga?", frågade båda sönerna.
"Fisen, jag fångade din fis! Jag har den här i handen!"
"Wow, få se!!"
"Absolut, vi måste bara hitta en burk att lägga den i".

Varpå Calle sprang till burkskåpet och tog fram en gammal syltburk.
Glad i hågen kom han tillbaka och skruvade av locket.
Och snabbt som tusan släppte jag ner fisen i burken.

Och sen satt vi där med varsitt leende på läpparna och tittade på den genom glaset.

Man kan nästan se den fortfarande faktiskt!

:-)