Att vara en vinnare redan på startlinjen!

Från tanke till handling är steget oerhört stort.

Att ha ett mål.

Att ha en plan.

All förberedelse.

Och sen själva genomförandet.

Och att hantera allt detta mentalt. Att hålla sig frisk. Oron för sjukdomar.

Försöka att undvika alla eventuella smittor och för allt i världen att hålla sig skadefri.

Det är ganska mycket som ska klaffa för att över huvudtaget ens kunna ställa sig på startlinjen.

Och väl där ska man strategiskt lägga upp sin prestation på så sätt att kroppen ska hålla genom alla 9 mil. På skidor mellan Sälen och Mora.

Jag varnar redan här för att detta kan vara universums längsta inlägg. Om en resa som är helt otrolig.

Av en kille som redan på startlinjen var en vinnare.

Lördag 27 februari, klockan 07.00.

Jag och maken packade bilen full. Vi skulle vara borta i cirka 36 timmar. Och för dessa timmar blev bilen full. Vinterkläder. Sängkläder. Mat. Dricka. Kameror.

Jag intog road-trip-position ganska så snabbt.

Sälen, klockan 13.00

Efter ca fem timmar var vi framme i Sälen. Där mötte vi upp Adde och hans faster Anna.
Nummerlappar uthämtade. Skidor inlämnade för vallning. 600 par skidor skulle personalen valla under natten. Varav sonens par var en dessa.

Med sin egen nummerlapp i handen blev det hela så mycket mer påtagligt. "Vi är här och Vi är liksom på väg!"

1337

Spänningen blev med ens både greppbar och så kännbar.
Mycket folk i rörelse. Sponsortält med alla diverse attiraljer som tävlande behövde införskaffa.

När jag gick i scouterna för hundra år sedan hade vi nåt på den tiden som kallades "nödproviant". Det var sånt vi fick ta fram i nödfall ute på hajkar för att orka lite till. Det var medhavda russin, dextrosol samt chokladbitar. Jag älskade min nödproviant.

Den markanden har ändrats en hel del kan jag säga. Nu ska det vara sk bars sprängfyllda med protein och magnesium. Det ska vara gelpåsar fyllda med nåt kletigt som man ska suga i sig under tiden. Och man ska stoppa i sig nåt väldigt trög-flytande redan till frukost.

Berga By, klockan 14.00
Startfållan.

Just där och då. Folktomt. Bara solen som ville visa hur vackert det var.

Mäktig syn.
Under Vinterveckan ska det starta över 40000 människor just härifrån.
Till Öppet Spår söndag, hade det anmält sig 10000 pers.

Kläppen, klockan 16.00

Efter matintag för de tävlande och i väntan på att de skulle äta nästa gång, mycket mat blev det, så hängde vi en liten stund i Kläppen. Vi satt där i solen och njöt av hela upplevelsen.

Klockan 22.00 släcktes lampan i stugan vi hade hyrt för natten, för att försöka sova några timmar innan klockan ringde halv fem.

Söndag 28 februari, klockan 05.00

Utrustning på. Frukost intagen. Ett lugn ändå hemma i stugan. Doft av linement som spred sig.

Klockan 05.45.

Uthämtning av ett par skidor. Vallade och klara. -11 grader i luften.

Klockan 06.15.
Gänget samlat. Så redo att gå in genom porten för att ta sin plats i spåret. Pirrigt. "Vad har vi gett oss in på?"

Skidorna ligger på rad.

Folkfest redan på morgonkulan. Glada människor överallt. Trots den tidiga timmen. En del värmde sig vid brasorna som var tända i väntan på starten som gick klockan 07.00.

Publiken var självklart redo att följa våra tävlande under hela dagen.
Med planering och inläsning av kartan av alla kontrollplatser samt matsäck klar, så visste vi vad som väntade de närmaste timmarna.

Berga By, klockan 07.07, start.
Och där drog de iväg. Som ett lemmeltåg över fältet, över vägen och sen vidare uppför första backen.

Smågan, klockan 08.23, 11 km avklarade.

Mångsbodarna, klockan 09.35, 24 km avklarade.

Här stod vi. Och där kom de.

De tog för sig av buffen med buljong och bullar, sportdryck och blåbärssoppa.
Här var de flesta åkare fortfarande fräscha.
På utfarten härifrån så var det en nedförsbacke. Där speakern varnade för åkare som föll och som redan här tyvärr fick bryta pga skador. Men våra åkare klarade det galant.

Risberg, klockan 10.44, 35 km avklarade

Evertsberg, klockan 12.06, 47 km avklarade

De gnuggade på. Meter för meter. Kilometer för kilometer. Mil efter mil.

Halva loppet avklarat. Den tuffaste biten redan gjord. De tuffaste backarna uppför bakom sig.
Dock några tuffa nedför kvar. Här började framsida lår göra sig påmind. En nacke som gjorde ont.

Fortfarande helt galet stark.
Köööör bara köööör! Nedräkningen hade börjat, över 45 km avklarade.

Oxberg, klockan 13.40, 65 km avklarade

Tillsammans kom de åkande nerför backen. En bit ner för att sen vända uppåt igen för att anlända Oxbergs kontrollplats.

Asså, styrkan de visade upp. Viljan att ta sig framåt. Trots sina smärtor. Här fick vi reda på att av de 10000 som hade anmält sig till detta lopp kom dryga 8000 till start. Och fram till Oxberg hade över 200 personer brutit.
Fortfarande en nacke som gjorde ont. En framsida lår som spökade. Triceps som behövde stretchas. Krampkänning lite här och där.

Hökberg, klockan 14.41, 71 km avklarade.

Här stod vi också och tog emot dem. Tyvärr kom inte kameran upp på den kontrollplatsen. Men jösses vilken vilja. Varit ute i spåren i 7 timmar och 34 minuter. Att välja att fortsätta. Att nånstans se sig själv på målrakan. Att ha pappas "idealtid" framför sig att slå. Köööör!

Eldris, klockan 15.44, 81 km avklarade.

Mora, klockan 16.32, 90 km avklarade.

I fädrers spår. I 90 km.
Så jäkla duktiga.
De höll ihop hela resan. Vi såg dem komma tillsammans inglidandes på området.
Och tillsammans åkte de över mållinjen med varsitt segervrål.

De gjorde det!
Faster och brorsson hade just avklarat ett helt jäkla vasalopp.

Jaaaaaaaaa!

Glädjen. Lättnaden. Stoltheten. Samhörigheten.

Hjältarna!
Jag är så sjukt imponerad av deras insats. Och inte bara för den här dagen. Utan som jag började hela det här inlägget. Det handlar om så mycket som ska klaffa för att ens ta sig till startlinjen. Och sen för att kunna genomföra allihopa. Helt otroligt!