En häck som skulle bort.
Som skulle grävas upp. Inte med handkraft. Inte i den blåleran. Då hade vi aldrig blivit klara.
Men med en söt liten grävmaskin till hjälp gick det ju hur smidigt som helst.
Och hit skottkärrade vi all jäkla blålera. Ut på vägen. Asså. Hur tungt på en skala?
Den hade vi tänkt köra med släp till tippen. Men där fick bara ris tippas. "Ej jord".
Då fick vi snabbt tänka om en aning.
Maken fick till slut kontakt med en kompis i lantbrukarsvängen.
Han kunde ställa upp med sina jobbarbilar.
Men hur schysst?
Tack snälla för hjälpen!
Men nu jägarns är det klart.
Häcken är borta.
Blåleran är borta.
Snart kan en ny välmående häck sättas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar