Kort. Intensivt. Och hjärtligt.

Tiden räknas liksom inte.

Inte tiden emellan våra träffar. 

Inte tiden emellan våra samtal. 

Inte tiden när vi väl träffas. 

Allt hänger bara ihop. 

Så enkelt. Och så självklart. 

Det är bara att ta vid där det slutade senast. 

Med skratt. 

Med allvar. 

Om livet. 

Och jag bara älskar det. 

Samtalen. 

Lite mat på Pinchos i stan. Jag som så otroligt sällan är ute ville testa restaurangen där man är tvungen att använda sin telefon för stt över huvud taget kunna få lite mat. 

Laddade ner appen innan vi kom dit och det var hur smidigt som helst att beställa den mat vi ville ha. 

Sen i väntan på att chauffören skulle hämta oss så tog vi ett glas väntvin på BK Livingroom. 

Väl hemma tände vi ljus, fyllde dubbelsängen med snacks, hoppade ner under filten och sen fortsatte vi prata. Och skratta. Sådär så man liksom får ont i magen. 

Efter en skön natts sömn ville jag överraska med en lång härlig frulle på Elite Hotel inne i stan innan hon åkte vidare hem mot Täby. 

Det är inte Ia som är på bilden

Det var inte helt fel kan jag säga. Med lite lyx mitt i vardagen. Så himla gott. Och så himla trevligt. 

Och nu har hon åkt hem till sig. Och tiden fram till nästa gång vi ses finns inte. För det bara är. Så självklart. 

Tack för att du finns Ia. Och tack för att jag får vara en del i ditt liv!