Har i dag varit på Intersport och inhandlat lite saker.
Jag spatserade runt där mellan hyllor och galgar. Tittade och klämde på plaggen ism hängde så fint.
Plötsligt la jag märke till ett större sällskap som stod med en av personalen och samspråkade. Det var en mamma, en pappa och en son. Som det visade sig vara två flyktingar. En lite yngre kille och en ung man. De två provade vinterjackor.
Jag gick ner för att kolla lite på mössorna. Efter en stund kom även det här sällskapet ner. De skulle också ha mössor och vantar.
Till slut stod vi allihopa i kassan. De stod framför mig i kön.
Och när jag stod där på golvet mitt inne på Intersport så blev jag plötsligt så överväldigad av den medmänsklighet som den här familjen spred runt omkring sig . Den goda givmildheten, den varma känslan som spred sig över hela atmosfären fick mig att på stående fot nästan att börja gråta.
Min blanka blick gled över disken till kassörskan. Våra ögon möttes och jag såg att även hon var tagen av hela situationen som spelades upp framför henne.
När pappan hade betalat och de unga männen tackat så himla mycket sa han:
"Well, you have to carry your bags by your self".
Och som de bar. Med stolthet och med tacksamhet gick de ut ut affären med en påse i vardera hand redo att möta den svenska vintern. Och tack vare den här familjen kommer det att gå bra för just det här två killarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar