Vaknar upp till nyheter som inte gÄr att ta in.
Saknar ord.
Saknar ord, men frÄgorna Àr desto fler.
Ca 150 döda. 200 skadade. Helt oskyldiga mÀnniskor som hade tÀnkt att fira in sin fredagkvÀll pÄ olika hÀrliga sÀtt.
NÄgra hade valt att tillbringa nÄgra timmar pÄ en bar i goda vÀnners lag.
NÄgra satt i sköna stolar och hade valt att lyssna pÄ en konsert i konserthuset.
NÄgra hade klÀtt sig i blÄtt, rött ich vitt och ville se underbar fotboll mellan sitt eget landslag mot Tyskland.
MÄnga av dessa kom aldrig hem. Familjer som aldrig fÄr uppleva en endaste liten minut till tillsammans igen.
MÄnga av de som faktiskt överlevde har upplevt rent chockartade timmar. Och i deras innersta rum finns nu hemska minnen som för alltid kommer att vara inetsat.
Mina tankar gÄr oavkortat till familjer och anhöriga som just har förlorat sina Àlskade i ett attentat som faktiskt sÀtter hela demokratin i svajning.
Och rÀdslan.
RÀdslan över vad som hÄller pÄ att hÀnda i vÀrlden som vi har satt vÄra barn till?
Vad Àr det för framtid som vÀntar runt hörnet?
#prayforparisandtherestoftheworld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar