Vaknar upp till nyheter som inte går att ta in.
Saknar ord.
Saknar ord, men frågorna är desto fler.
Ca 150 döda. 200 skadade. Helt oskyldiga människor som hade tänkt att fira in sin fredagkväll på olika härliga sätt.
Några hade valt att tillbringa några timmar på en bar i goda vänners lag.
Några satt i sköna stolar och hade valt att lyssna på en konsert i konserthuset.
Några hade klätt sig i blått, rött ich vitt och ville se underbar fotboll mellan sitt eget landslag mot Tyskland.
Många av dessa kom aldrig hem. Familjer som aldrig får uppleva en endaste liten minut till tillsammans igen.
Många av de som faktiskt överlevde har upplevt rent chockartade timmar. Och i deras innersta rum finns nu hemska minnen som för alltid kommer att vara inetsat.
Mina tankar går oavkortat till familjer och anhöriga som just har förlorat sina älskade i ett attentat som faktiskt sätter hela demokratin i svajning.
Och rädslan.
Rädslan över vad som håller på att hända i världen som vi har satt våra barn till?
Vad är det för framtid som väntar runt hörnet?
#prayforparisandtherestoftheworld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar