När hennes man fick höra att det skulle vara helt herrelöst hemma hos mig under kvällen blev han en aning orolig.
För vem skulle laga vår mat?
Haha, så himla roligt.
Men se, det problemet hade jag redan löst.
Jag åkte helt enkelt till Allfisk i Linköping och fixade lite lätt till en skaldjursbricka för två.
Efter en promenad hem från Bergs Slussar längs Göta Kanal en fredagskväll dukade vi upp på köksön med allt det smarriga.
Asså, det var så himla gott. Och det var så himla mycket. Och det tog sån tid att sitta där och plocka med alla skal och alla såser och allt bröd och allt vi hade att prata om.
Så vi märkte inte ens att mörkret hade hunnit lägga sig runtomkring oss.
Till slut lös bara lågorna från ljusen och värmen i hjärtat.
Räk- och skaldjurs koma miss i nassen. Och det var dags att säga god natt.
![]() |
Maken och jag kånkar på bra |
På lördagen tog jag Kustpilen mot sommarstugan. Där maken och ena sonen med kompis fanns på plats.
Vi plockade sten. Och som vi plockade sten. Eller vissa mer än andra, kan man säga.
Calle och hans kompis passade på att ta lillbåten för att fiska strömming. Jätteäcklig fisk att äta, men väldigt rolig att fånga. För man får så himla många på samma gång. De var ute i flera timmar.
Efter ett tag när vi hade jobbat oss svettiga med alla stenar som vi bar, så kom maken ner till bryggan med en ishink. Utan is i och för sig. Men iallafall en hink. Och alla hinkar är bra hinkar.
![]() |
Sen var det dags att börja med middagen.
Och idag, söndag, har jag kliat bryggan på ryggen. Jag kan riktigt känna hur skönt hen tycker att det är.
![]() |
Rena terapin |
Att stå här och ta hand om bryggan medan jag hör vattnets kluckande när det slår emot land är ren och skär harmoni och man kan verkligen se det som vilken terapi-sejour som helst. Otroligt helande och naturens krafter är fantastiska.
Om man är villig att ta emot det som ges.
Och som Måns Zelmerlöv alltid säger:
We are the heroes of our time!
Stort grattis till segern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar