Trasiga gummistövlar har vi

Ett regnigt Smultronställe tog emot mig och Calle i fredags. Anders och Adam hade redan varit där ett dygn.

Regn. Regn. Regn.

Bara en del av vårt gummistövelförråd

Vi har en hel del gummistövlar på landet. Vilket är bra. Mindre bra är att det  nog bara är ett eller två par som är fullständigt hela och som därmed är så att säga att räkna med. Den här helgen har vi verkligen blivit varse detta. 

Bryggkadaver

Och kolla vad maken och storsonen hade fixat under dygnet det bara var de här. Våran astunga brygga har helt enkelt gjort sitt. Och vi har dragit, burit, lyft, kånkat just dessa bryggdelar för absolut sista gången. Iallafall i och ur vattnet. Undrar var närmaste bryggdelskyrkogård finns?

Som vi har fixat hela familjen

Resterande bryggdelar får hänga med den här sommaren också.

Bryggan har alltså minskat i omfång kan man säga till den här säsongen.

Och den är inte särskilt snygg. Eller stadig. Eller stor. 

Men den är f-n i vattnet iallafall.

Paus i arbetet. Sånt är livsviktigt. 

Till lördagkvällen klarnade det upp en smula och grillmästarna gjorde ett bra jobb. Som vanligt.
Märkligt att det liksom alltid är just det man har grillat som det jublas över. Den stackars potatisen är det inte många som bryr sig om. Den bara finns där på nåt sätt. Så självklar.

Tystnaden. Mitt i fågelkvittret.

Och i morse vaknade vi upp till det här. 

Efter frulle åkte 75% av familjen hem. Det var nån fotboll eller nåt som väntade hemma. Såklart.

Jag stannade kvar.

Ensam. På en av mina favvoplatser ever.

Och jag började med att dammsuga. Hur sjukt är inte det då? Kunde göra vad jag ville. Och jag väljer att dammsuga…..

Men sen.

Sen.

….sen tog jag mig lång, härlig promenad med solen i ögonen, fågelkvitter i öronen och vinden i håret.

Because I'm worth it!