Mår 43 år bra!

Vreta Kloster Kyrka. 

Hängde här en stund i eftermiddag.

Tog mig ett snack med min underbara morfa bland annat. 

 Jag frågade honom precis samma fråga som han alltid brukade fråga mig när jag var liten, "hur gammal mår du egentligen?" 

Då fick jag svara tex "7 år bra". Eller "16 år tjurig". 

När han nu fick samma fråga av mig tror jag att han satt där i sin gamla kökssoffa i Rafeloukta med fötterna på locket, i sina gröna snickarbrallor, log sitt leende och rullade sina tummar ovanför sin mage. I köket som alltid doftade ved och brasa. Där satt han mitt i alltihopa, i centrum där han trivdes som allra bäst och hade koll på allt. 

"Ingela, jag finns alltid vid din sida. Var du än är i livet så kommer jag alltid finnas vid din sida. Hur gammal du än mår. Men hur gammal mår du just nu?"

Tack morfar. Jag mår 43 år bra. Befinner mig mitt i livet och det känns helt ok. 

Jag tände ett ljus i minneslunden för alla älskade och saknade. 

En salt tår rann nerför kinden. Av glädje över det som är. Av sorg över det som inte är. Av känslan över att allt som finns är en enda stor kärlek. Lät tåren rinna färdigt.  

Tog mig in i kyrkan. Möttes av en enorm värme. Fick en kopp kaffe i handen av en herre med glittrande ögon. Tände ytterligare ett ljus. Satte mig ner. En stund för eftertanke och reflektion. Det hade hunnit bli mörkt ute när jag efter ett tag kände mig klar. 

Det var hög tid att åka hem och krama om min familj.