Att handdiska med a view

Ett dygn i sommarstugan hade vi framför oss.
Med tofflor på fötterna, ljusen tända, maten i magen, värmen så sakteliga på gång så satte vi oss äntligen i soffan alla fyra.

De manliga i familjen tog plötsligt fram Monopol.

Herregud, det måste vara jordklotets absolut tråkigaste spel. 

Men låt de hållas, tänkte jag. Då kunde jag ta fram min nyinköpta bok istället. 

Är Lejontämjaren så bra som marknadsföringen vill visa?

Titta! Ljuset i tunneln finns faktiskt.

Morgonen grydde utanför fönstret. Tog en liten promis. Smultronstället levererade även denna morgon i sena november, trots att det visade sig att vi inte hade nåt vatten i kranarna när vi vaknade.

För att komma till Smultronstället så åker man först på en stor väg. Man åker och åker. Sen svänger man av till en mindre väg. Man fortsätter och åker och åker. Sen svänger man av till ännu en mindre väg.  Man åker och åker. Vägarna blir verkligen mindre och mindre längs hela biten. 

Tillslut åker man på en yttepytteliten skogsväg. Och man tror verkligen att man är mitt inne i Smålands mörka skogar. Men så plötsligt…..

…så bara öppnar sig hela silutten. Och framför en så visar sig havet. Bara sådär. Som om skogen bara har varit en ridå framför det som komma skulle.

Helt spegelblankt en morgon i slutet av november.

En liten novembergrillning är aldrig fel. Över öppen eld. Utan grillkol, bara vedklabbar.

Ett diskmedel med havsdoft kan ju inte passa bättre än så här.

Sen blev det handdisk. 

Finns inte vatten i rören får man ta det vatten som finns. 

Sponsered by Ica Maxi.

Handdisk with a view!

Och kalla fingrar.