Ytterligare en bra helg

En fredagkväll vid Linköpings Centralstation vid 19 tiden. Mörkt ute sen länge. Hade precis kommit från hotell Ekoxen där min arbetsgivare hade bjudit på lite mat efter en hård studiedag. 

Från vagn 1 klev hon ur. 

Adams gudmor och min vän sen typ 23 år tillbaka. Från mitt tidigare liv. Mitt liv i Täby. 

Det var länge sen vi sågs sist. Alldeles för länge sen. Dagar blir till veckor. Veckor blir till månader. Månader blir till år. 

Livet kommer emellan på nåt konstigt vis. 

Sist vi sågs var på hennes bröllop i augusti förra året. 

Men äntligen var hon här. 

Hemma bjöds det på en liten chark tallrik med smått och gott på till fredagsmyset. 

Tesse var lika efterlängtad av sin gudson som av mig. 

Tjoho!! 

Och bland det bästa med Tesse är att vi gillar samma saker. Tex julmarknader. Att strosa runt på en sån i flera timmar är inte vad som står på min mans eller mina söners önskelista direkt. Och inte på hennes mans heller. 

Så nu kunde vi glädja både oss själva och våra äkta makar med att vi tog Lilla Vit till Ekenäs Slott och deras traditionsenliga julmarknad. 

Vi sänkte medelåldern ganska så rejält där bland alla stånd och brasor och till doften av grillad korv. 

Vad som hände här i katakomberna under slottet för en herrans massa år sedan kunde man tänka på medan man avnjöt en mysig glöggprovning. 

Och vad vore en julmarknad utan att prova nån form av julmat?

Jag ville ha julgröt. Tesse en skinksmörgås. Och en julmust såklart. Ni ser hur lång kön är va? Gröten hade de tänkt att man skulle få där jag tog fotot. 

Undrar om gröten fortfarande var varm för de stackare som kom fram till kassan? 

Jag sa till att jag ville ha gröten när jag väl var framme vid kassaapparaten. 

"Oj jahaja, det har ingen bett om tidigare. Men jag ser dig ju när du är där framme så det kan nog gå bra..."

Tackarrrr! 

Och efter en lång och kylslagen dag i julens tecken ( dock utan julkänsla ) var det skönt att bara ramla ner i varsin saccosäck här hemma.  Med vinglaset på ena sidan och jordnötsbågsskålen på den andra. 

Väl utmätt på en armlängds avstånd på båda sidor. 

Och har man väl satt sig i en sån här puff så kommer man inte ur. 

Tur det var dubbelavsnitt av Lilla huset på prärien. 

Mitt när vi satt där och mös så kom vi på att Tänk om alla var som "Charles Never-done-a-wrong-thing-in-his-whole-life Ingalls", då skulle det minsann inte finnas några krig här i världen. 

Gäster som bjuder på förrätten får alltid komma tillbaka. Det är sen länge. 

Tack Tesse för att du gillar samma saker som jag. Och för att jag fick ha dig här några dagar.