Och vi, deras föräldrar, ska klara oss själva under tiden.
Så fort de hade stängt ytterdörren infann sig en mycket märklig skillnad i hela huset på nåt sätt. Det kändes direkt hur tvättmaskinen drog en suck av lättnad över att få vila en smula den här veckan. Kylen tog ett djupt andetag och kan andas och behöver inte känna sig så proppfull under ett par dagar. Badrummet hinner kanske att torka upp under tiden. Och framför allt kommer Lilla Vit att få vila när taxirörelsen bedarrar för en stund.
Vid elva tiden satte jag o maken oss ner i soffan för att kolla in det bragdliknande loppet i stafetten som kommer att gå till historien. Där Charlotte Kalla var outstanding med sitt genomförande.
När hon kom in i sista kurvan, tog innerspåret på upploppet så ställde sig alla hårstrån på armarna rakt upp och jag stod verkligen och hoppade jämnfota framför tvn. När hon var först över mållinjen rann tårarna nerför kinderna. Grattis tjejer!!
 |
| Vilka tjejer! |
I ren glädjeyra rafsade vi sedan hop lite grejer, för att dra mot Smultronstället hade vi tänkt.
Makens ihoprafsade saker till vänster - mina till höger.
Efter 1,5 timmes bilfärd var vi äntligen framme. Och bara genom att köra upp på grusgången gör att hela jag känner ett lugn. Hela mitt väsen vill bara vara här.
På med raggsockarna innan värmen hade kommit upp i temperatur. Tände alla ljus som fanns tillgängliga. Satte på mig mysbyxorna.
Maken satte sig i fåtöljen framför sin iPad.
Mittemot honom intog jag den andra fåtöljen.
Sådär satt vi ett tag. Jag o maken. Mörkret hann sakta lägga sig utanför fönstrena.
Så satt vi helt enkelt ända tills det var dags för lite matintag.
Idag söndag bänkade vi oss framför nästa stafett på iPaden.
Herrarna krossade allt motstånd ute på banan trots tappad skida på allra första sträckan.
Med 600 meter kvar till mål fick Hellner den svenska flaggan i sin hand och kunde defilera över mållinjen. Grattis killar!
Vi åkte hem efter lunch med en riktig Guldhelg i bagaget!
Så kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar