Tack Statoil

Helt plötsligt hade vi två biljetter till helgens meloditävling som skulle gå av stapeln i vår stad.

Jag blev jätteglad.

De andra tre visade inte riktigt samma glädjeyttring.

Men maken hängde med. För sin frus skull. Ibland är han ju bara för gullig.

Vid 18-tiden var vi på plats på Cloetta Center. Med det här halsbandet runt halsen hade vi tillgång till lite dryck och tilltugg innan själva tillställningen skulle ta sin början.

Mia, Malin och Elina.

Träffade på några finingar som också var på plats. 

Min Mia. 

Vid kvart över nitton började det klinga av med folk uppe på restaurangen. Vi tog våra jackor och började gå ner till våra platser, vi med.

Började fyllas på med folk på parkett.

Greenroom tomt än så länge.

Vi hamnade precis bakom Greenroom, skulle det visa sig. Inte grönt nånstans. 

Henric "hansomalltidäröveralltdärdethänder" von Zweibergk hade som vanligt en busy kväll och höll verkligen i ALLA trådar. 

Bidrag nr 4 kunde inte stå stilla.

Precis innan "Panetoz" skulle köra sin dansanta show och deras glädje smittade snabbt av sig.

Sanna sjöng så det kokade i hela arenan.

Sannas röst sopade alla fjäderboar av stolarna. En fjäderboa -  flera fjäderboar?

Bidrag nr 8.

Martin Stenmark laddade sekunderna innan sin performance med "När änglarna går hem".

För 40 år sen vann farfar. Ingen press.

Killarna i bidrag nummer 7 har en farfar som vann hela alltet 1974. 

Jag finns nu. Och jag fanns även då. Åren går. Och nya generationer tar vid. Men ABBA-barnbarnet får vänta en stund till på sin tur.

Finaste svägisen intog sin plats.

Vi var några tappra som ställde oss upp när Per, Richard och Lois sjöng om sina gyllene skor.

Se där, när jubilerande Herreys intog scenen ställde sig tanten upp och levererade några försiktiga dancemoves på läktaren.

Tack Statoil för en toppenkväll!