Väntan

Jag är oerhört tacksam över att få tillhöra den svenska sjukvården, tro inget annat. 

Men det gäller verkligen att så att säga, vara frisk för att orka vara sjuk. Eller ha tur att ha nån anhörig som orkar stå vid ens sida och föra ens talan när man inte orkar själv.
För vad man får jaga. Ringa. Maila. Dygnet runt. 
Att vänta på livsavgörande provsvar eller röntgenbilder är inte särskilt hälsosamt för nån.

Att ansvarig läkare gömmer sig bakom telefontider som inte ens finns. Att aldrig få prata med en mänsklig röst. Att enbart få en metallröst i luren som erbjuder tusen miljoner alternativ att trycka på. Självklart har man tillslut tryckt fel bland alla siffror med följd att man måste börja om från början. 

När man äntligen har fått tag i en mänsklig varelse på nån avdelning som man har passerat under utredningens gång så vet inte de hur andra avdelningar jobbar, "jag vet inte hur de jobbar så jag kan inte hjälpa dig". Som patient eller anhörig är detta oerhört påfrestande. Rent ut sagt uruselt faktiskt. Jag vill bara ha ett svar!

Man får stå på. Man får vara ihärdig. Man måste helt enkelt vara frisk för att orka vara sjuk.