Hoppas ni alla har haft en varm och skön julhelg. Att ni har kunnat äta gott och kanske kunnat umgås med nära och kära. Förhoppningsvis hunnit ladda batteriet en aning inför kommande utmaningar.
För den som vill, kommer här ett låååångt inlägg om våran jul. Om när julen kom till en gård i Blekinge.
När brorsan och hans fru var på första visningen av vad det visade sig vara deras blivande hem, så tänkte de båda två när de stod där mitt i den stora salen att
- Här! Precis här ska våran julgran stå!
Ett och ett halvt år har gått sen dess. Och nu står deras julgran precis där. Efter ett år med en otrolig renovering, och efter samma år där de har hjälpt till med att öka befolkningen här i världen med en ljuvlig liten kille, ja de har haft lite att stå i det sista året kan man säga, så står nu deras gran för första gången där i den stora salen.
Vi packade bilen proppfull med paket, två tonåringar, gubbröra och en mormor för att få fira julen hemma på deras gård.
Förstå lyckan att efter 240 minuter packad som en sill i baksätet äntligen få återse denna lilla ljuvliga unge. Så värt varenda minut i bilen.
Fasters yngsta juvel.
Brorsan hälsade oss varmt välkommen in i värmen. Och när han öppnade ytterdörren så var det första vi såg, genom hallen och in i den stora salen, just granen. Så grön och så grann där inne i "stugan".
Uppesittarkvällen.
Ett bord fullt med allehanda gosaker. Och en soffa full med en massa värme och kärlek.
Kusinmys.
En uppesittarkväll som varade ända till 21 för vissa. Då ville den här söta alven självmant gå och lägga sig.
- Faster, kan du natta mig?
Självklart gjorde faster det då.
Efter att ha vunnit 100kr på Bingolotto så var det även min tur att få gå och lägga mig. I bäddsoffan i Celestes rum där hon hade bäddat så fint åt mig.
När vi vaknade var det julafton.
Inte klokt egentligen. Äntligen var dagen här. Så mycket planering, handling, så mycket tankar och känslor, så mycket energi som läggs för en enda dag. Och så var den dagen plötsligt här.
Och är det julafton så ska självklart även fåren få julklappar. Lyllos de som fick så mycket knäcke till frukost. Celeste matade Chewbacca och dennes kompisar som om hon inte gjort annat. Själv höll jag mig en smula i bakgrunden tillsammans med Calle när de kom sättandes över hagen.
Sen var det hästarnas tur. De fick åxå extra knäcke.
Förresten är det min brorsa som tillsammans med sin svärfar har byggt det där huset som hästarna kan ställa sig under.
Klockan 11.00 serverades värmande glögg och läskande julmust i köket. Då hade även min svägerskas familj dykt upp.
Hennes föräldrar, hennes mormor och en av hennes bröder med sambo. Tyvärr hade hennes andre bror med familj blivit sjuka så de fick stanna hemma hos sig.
Lugnet före stormen i den stora salen.
Och så de här två. Som gjorda för varandra.
Den lille och paketen.
Vilket paradis. Hans första julafton. Och som han försökte blåsa ut ljusen i ljusslingan som hängde i granen. Utan att lyckas. Stackarn. Mission impossible.
Efter ett dignande julbord var det oerhört skönt med en liten promenad.
För att tomten skulle hitta hit senare i mörkret. När våra grabbar var små och vi firade jul på bortaplan så satte vi alltid en lapp på dörren till tomten. Så han skulle veta var vi fanns. För tänk om han skulle ha glömt bort oss annars. I år tyckte killarna inte att det behövdes. Märkligt. Tänkte göra det iallafall. Bara för att. Jag ville det. För tiden går för fort.
Gröten ställdes självklart ut på trappen kvällen innan. Och den hade han ätit upp när vi vaknade.
Och tänk!
Tull slut dök han upp!
Med lyktan svajandes i sin vänstra hand så kom han gåendes upp på gårdsplanen. Han kom bara närmare och närmare.
Herregud!
Glädjen! Rädslan! Lyckan! Ljudet! Förväntningarna!! Jösses! Finns han? Är det han?
Och när den röde hade gett sig av till nästa gård.
Kaoset!
Och när alla typ hundra paket var öppnade. När man hade hunnit äta ännu en gång. När så många öppnade projekt var påbörjade för att lekas med eller byggas på. När klanen äntligen hade satt sig i soffan för att skratta åt Allan Svensson med familj. Då tog man bara sin nya Star Wars kudde. Och la sig mitt på mattan framför tvn. Med sin nya robot bredvid sig. Och somnade. Det fick avsluta julafton 2016.
Min utsikt från Celestes rum.
Tack finaste bror med allra finaste familjen för en mysig julhelg! God fortsättning till er alla.
Sen åkte vi och som vanligt blev mina ögon tårfyllda under de första minutrarna under bilresan hemåt. Av tacksamhet. Av lycka.
Och med en tanke om att julen handlar så mycket om att ge. Inte presenter eller pengar. Utan av mig själv. En tanke och en känsla av hur jag som individ har nånting att ge. I mötet med både mig själv och andra. Att nånstans få känslan av betydelse. Samhörighet.
Att säga hej då är inte min starkaste sida. Inte nånstans.
God fortsättning!
God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar