Gulligt ändå

Brorsan.

Min alldeles egna älskade brorsa. 

När jag var 5 och ett halvt år angjorde han detta jordklot. Som den bästa brorsan i hela världen. Jag har nog inte alltid varit den bästa syrran dock. Det finns tillfällen och perioder där han säkert gärna hade betalt för att bli av med mig. Men se, än har han inte lyckats. 

När vi var små så sjöng alltid våra föräldrar "Tryggare kan ingen vara" för oss innan vi somnade. Det hände rätt ofta att jag fick passa honom. Kanske inte var så, men jag upplevde det så. Det kanske bara var så att jag helt enkelt var behjälplig. Även när det var jag som la honom så sjöng vi samma sång vid läggdags. ( Mina barn har även fått den sjungen för sig kan jag säga. Precis vid läggdags. Första versen två gånger. )

Och nu. 

En kväll som denna kan jag verkligen inte låta bli att tänka på just honom. 

För det var just under en Luciakväll för hundra år sedan som han fick hela publiken på varje bänk i hela Tibble Kyrka att fnissa. 

Jag var en tjej som på den tiden sjöng i kör. I kyrkans Barnkör. Tro't eller ej. 

Vi hade övat i flera månader. Varenda sång satt där den skulle inför vårat uppträdande för anhöriga som skulle gå av stapeln under Lucia-aftonen. Tibble Kyrka är ( var ) en annorlunda kyrka med en lång bred, stor, kurvig trappa där vi alla som representerade kyrkans alla körer skulle skrida nerför. Ner mot den stora hallen. Där hela publiken förväntansfullt satt och väntade. Och väntade. 

Kan ni tänka er känslan? Bakom kulisserna. Man kunde liksom ta på den. 

Spänningen, nervositeten, pirret i magen. Ljusen. Fusktexterna som jag hade skrivit på pappersmanchetten till mitt tärnljus.  

Och sen lyckan när jag efter kurvan i trappan kunde skymta mamma och pappa och lillebror i publikhavet. 

Sångerna flöt på. Allt gick enligt plan.
Plötsligt strömmade introt till just "Tryggare kan ingen vara" ut i etern. 

Det var då han passade på!
Min brorsa. Högt och tydligt med sin söta stämma som ekade mellan stenväggarna. 

- Men mamma, måste jag gå och sova nu? 

High five!

Man kan ju inte annat än att älska en sån kille!