lördag 11 juni 2016

Studenten 10 juni 2016

Idag är det din dag!
Efter 13 års slit i skolans lokaler är det äntligen dags att få springa ut på trappan med en vit mössa på huvudet. Och med ett utökat slutbetyg i handen då du har läst en kurs extra. Du har gjort det så bra! Vägen har inte alltid varit spikrak för dig, men du har aldrig gett upp. Med ett osannolikt jävlaranamma och ett pannben som heter duga så står du här idag!




Klockan var 06.30 fredagen den 10 juni 2016 och Adam var på väg in till Trädgårdsföreningen för lite frukost. Väderappen som tidigare i veckan hade visat regn och 9 grader varmt hade tokfel denna morgon. Som tur var. Det var iallafall 14 grader och uppehåll. 



Klockan var  07.30 och Calle var på väg in till Katedral för sin första avslutning på gymnasiet. Om två år är det hans tur att få springa ut.



Samling utanför Folkungaskolan. Anhöriga till alla studenter blev bara fler och fler. Skyltarna bara ökade i mängd och det var lite kul att se alla roliga bilder.

För vi har tagit studenten! För vi har tagit studenten! För vi har tagit studeeeenten, fy fan vad vi är bra!

Som klass nummer fem kom SA13D1 springandes ut på trappan.
Lyckan! Euforin! Glädjen! Tårarna hos mamman.






En av våra stoltheter.



Många kusiner som ville hänga saker runt halsen. 


Värsta stolta familjen!


Grattis killar! Ni är så himla bra!

Grattis killar!

William och Adam har känt varandra sen de låg i magen kan man säga. Det är Williams mamma som har tagit bilden på våran skylt. Och Williams bild på sin skylt är tagen hemma hos oss. Rätt kul faktiskt.




Haha! Den här hängde runt halsen på Adam. 


Letade upp rätt traktor och sen iväg genom stan. Önskningen om swish gav iallafall lite resultat visade det sig till slut. 170 spänn hamnade på kontot. Varav 30 kr kom från Adams gudfar och 2 kr från Adams brorsa.


Bästa killarna.



Sommartider hej hej, sommartider!



Välkommen hem Adam.


Hemma väntade huset fullt med gäster. Och buffen.
En välkomstskål, lite hurrarop, och sen var det bara att hugga i.










Det kändes lite märkligt att lämna alla gästerna typ mitt i tårtan men klockan blev 18.30 och det var dags att åka vidare. Jag fick äran att köra dessa härliga killar. Och jag älskart. För man får ett gyllene tillfälle att umgås med ungdomarna och det är så roligt.

Nu drar ni.
Mot framtiden. Och vidare.
Världen ligger för era fötter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar