Ibland blir man påmind om vad som är viktigt i livet

Ibland blir man alldeles tydligt påmind om hur skört livet är. Det är så ofantligt lätt att bara ta för givet att det man har just nu idag är detsamma som i morgon. Ibland är det nyttigt med att få lite perspektiv på tillvaron och känna efter vad det är som är viktigast här i livet. 

Saker och ting ändras. Och det kan ändras fort. Det kan till och med gå rysligt fort. Nästa dag kan det vara försent. 

Med den känslan och tanken i min kropp och min själ frågade jag min mamma om inte hon hade lust att hänga med mig till stugan över natten. 

Jag som semesterfirare och hon som pensionär. 

Hon hängde på. 

Vi anlände stugan kring lunch. Fixade fram sill och potatis med tillbehör. Mamsen boade in sig i gästrummet. Vi tog en lång promenad. 

Vi satte oss på altanen. Med böcker, reklamblad, korsord, nötter, en tillbringare med vatten och varsitt glas vin. Och där satt vi och hade det bra. Länge. 

Ibland var det bara tyst. Den där sköna tystnaden. Nör man kan slappna av i det tysta. När vi satt i våra egna tankar eller böcker. Ibland hade vi hur mycket som helst att prata om. Tiden gick. Och jag satt där och tänkte att människan här bredvid mig på landet är den människan på jorden som har känt mig allra längst här i livet. Den relationen är dyrbar. Ömhet. Tacksamhet. Varsamhet. 

En lång promenad till. Fast åt andra hållet den här gången. 

Sen var det dags för middag. 

En sista promenad blev det. En lite kortare. Den avslutades med en sittning nere på bryggan. 

"Mamma gå och sätt dig där nere så kommer jag snart."

Jag gick upp till huset och packade vår nya "bryggkorg" med allehanda små godsaker. Sen gick ner till mamma som hade satt sig så skönt tillrätta. 

Där satt vi till solen började gå ner och Allsången på Skansen skulle börja. 

På vägen hem idag åkte vi förbi Lofta Café. Ett gulligt litet café väl värt att prova om ni är i faggorna. 

Med det här inlägget vill jag poängtera vikten av att tala om för dina nära och kära hur viktiga just de är för dig. Gör det redan idag. Lyft luren och slå numret direkt. Säkert finns det nån som väntar på ett tecken just från dig. 

Ta det där eventuella samtalet som kanske är lite småjobbigt och som du har skjutit framför dig alltför länge.  Red ut det som skaver. 

Var rädd om dig och dina nära och kära. 

Ljus och kärlek till er alla! 

Tack för en av de bästa midsommarhelgerna!

I torsdags kom vi ut till landet. Med matpåsar och packning inför vad som skulle bli våran sjätte midsommar på raken i stugan. 

Jag tog mig en promenad runt i området på kvällningen. Kollade läget.

Stugor började fyllas på. 

Barn som sprang in och ut genom öppna altandörrar. Fulla altaner och uppfarter. 

Skratt nere  vid bryggorna. 

Så himla mysigt!

Provade mina nya lyktor som funkade.

På midsommaraftonens morgon vaknade jag till nyheten av att engelsmännen hade röstat sig ut ur EU. Ett beslut som vi inte har sett resultatet av än. 

Vid 11 hugget kom våra härliga vänner för att fira midsommar med oss. Ena familjen har varit med ända sen starten. Den andra var med för andra året. De ville ge vårt ställe en chans till då förra årets midsommar var den kallaste på typ mannaminne. 

Efter att ha kollat väderappen/väderapparna ungefär varannan minut under morgonen så var det enda vi kunde enas om att det säkraste sättet att få reda på hur vädret var, var att helt enkelt titta ut. Så olika visade apparna och så fort ändrades de. 

Vi chansade!

Vi valde att ta ut dynorna. Solen sken ännu inte, men det var otroligt varmt och gött.

Vi packade presentkorgen med lite bubbel och glas och vandrade neråt för att ta välkomstskålen på bryggan. 

Skål och välkomna alla ni underbara människor.

Mattias som hade ett litet finger med i spelet förra året då vi var i full fart stt bygga bryggan tog sig ett kik. Den fick godkänt som tur var. 

Och alla fem ungdomarna var med. Så otroligt roligt att ha dem här allihopa. 

Sen var det dags att gå upp och börja med lunchen. Janne och Mattias hjälptes åt med gubbröran. Det var en prefekt röra för gubbarna.

Till bords. Mycket mat. God mat. Glada människor. Sånger. Skratt. Och en liten Madick under bordet som höll vakt.

Chillade lite på altanen innan det var dags att förbereda en smula inför den årliga sommartävlingen. 

AnnSo mös i solen. 

Gustav mös under lagindelningen. 

Adam, Calle, Pontus och Andreas.

Lagindelningen gick ut på att smyga så nära husväggen som möjligt med en bindel på ögonen, och stanna så nära som möjligt utan att nudda väggen. Här var Pontus och Calle kungar. De hamnade i samma lag som mig och det var tyvärr inte till deras fördel under resten av tävlingen: Så att säga.

När alla visste vilket lag de tillhörde så var det dags att knalla ner till badplatsen. För en dans kring den traditionella midsommarstången. Och såklart köpa lotter.

Vi var några i gänget som faktiskt var med och dansade. Och det blev varmt. Det blev otroligt varmt.
Och så roligt! Och som vi väntade på Raketen. Hur många sånger och danser skulle det kunna vara innan det var dags för Rakteten egentligen?

Några valde skuggan istället.

De enda tjejerna i gänget, tre stycken,  valde att efter dansen svida om till badkläder och lite svalkande bad från bryggan.
Efter en stund kom även alla åtta killar ner och det var dags för vattenskidor för den som ville.

Och här hängde vi hela eftermiddagen. Ingen hade koll på klockan. Ingen hade bråttom nånstans. Vi badade. Vi solade. Vi åkte vattenskidor.
Och timmarna de gick. Och de gick.

G som i gemenskap.

Sommartävlingen då? Hur gick den? Vilka namn kommer det att stå på bucklan efter årets baluns? Inte mitt iallafall. I år heller. Jag gjorde iallafall mitt bästa Pontus och Calle!

År 2016 års vinnare var Karin, AnnSo, Gurra och Adde. Några av dessa hjältar får alltså sin andra gravering på bucklan.

Ni på sittplats är ni klara?
Jajamensan fattas bara!

Eftersom timmarna blev så många och gick så fasligt fort nere på bryggan så blev det inte grill och mat förrän vid 21.30 ungefär. Men det gjorde ju absolut ingeting. Absolut ingenting.

En sen promenad efter all den goda maten. Dansen var i full gång på logen. Den sedvanliga fotbollsmatchen likaså. I år med en yngre och annan version än tidigare år. Utan våra killar var det dags för andra att ta över fotbollsplanen denna kväll. Våra ungdomar hade annat för sig helt enkelt. Med midnattsdopp i havet och i poolen bland annat. Jo förresten, Calle och Pontus var nog nere vid planen en sväng och kollade läget ett tag.

Midsommardagen spenderades på tennisbanan för ungdomarna medan den äldre generationen valde att åka båt. Vi tog en tur till Västervik i solen och det blev en sån härlig förmiddag.

AnnSo och Karin.

Kö i Gränsö kanal med alla båtar som hade samma tanke som vi denna dag.

På havet svalkade det rätt bra. Så bra att det inte ens kändes hur solen tog i ansiktet.
När vi kom i land var det desto varmare så nåt annat än en tur till trampolinen var inte att tänka på faktiskt. Där träffade vi även på killarna som behövde svalkas av efter två timmar på tennisbanan.

Asså ni killar! Ni är så himla bra alla fem! Det har varit så fantastiskt kul att ha er alla hos oss under den här helgen!

Och så kom frågan från en av killarna när de låg här i soffan:
"Ingela, blir det nåt blogginlägg om den här helgen eller?"

Så kul fråga.
"Det beror på om ni tycker att det är ok, killar?"
"Ja, det trycker vi att det är!"

Så här kom det.
Blogginlägget om en av de härligaste midsommaraftnar vi har varit med om.
 Ett stort tack till Familjen Kindgren och Hörnberg som var med och gjorde denna helg så mysig och till ett härligt minne att få bära med oss.
Tack så otroligt mycket för att ni ville fira denna helg med oss. Och för att Hörnbergs gav Sandvik en andra chans mot förra året, då vädret inte var på mänsklighetens sida över huvud taget.

Lagarbete när det är som allra bäst

Jösses.

Vet inte riktgt var jag ska börja faktiskt. Det händer så mycket på så kort tid just nu att det är svårt att hitta de rätta orden liksom.

Bal. Student. Och nu Vätternrundan. Allt inom loppet av en månad. 

Inte konstigt jag blir trött. Och jag som bara är publik. 

Materialframläggning. Enligt väderprognoser som vi hade kollat ganska så frekvent det sista dygnet visade på regn, regn och åter regn. Dock i olika mängd under dygnet. Men det skulle alltså regna hela resan Samt blåsa. Enligt media en ganska så besvärlig runda för årets cyklande. 

Allt skulle på innan avfärd mot Motala. 

Och hela kroppen insmord med allehanda smörjor såsom både vasallin och liniment. Allt för att försöka lindra och värma så mycket som möjligt för våran kille som var på väg ut för att försöka ta sig runt Vättern på sin för detta ändamål, lånade cykel. 

Cykeln. Preppad och klar väntandes i hallen.
Utrustad med alla måsten som reflexer, lyktor och ringklocka. Två små väskor fyllda med bla extraslangar, proviant, alvedon, ormsalva och diskhandskar.

Klockan 22.30 gav de sig iväg mot Motala.

Väl i Motala samlades hela gänget.
Och titta här. Här kom diskhandskarna fram. Gula och fina. Som regnskydd för händer och handskar. Ett mycket bra knep från en annan rutinerad cyklare.

Startfållan fylldes på.

Adam, hans faster Anna, hans gudfars fru Malin.

Redo. Så att säga.
00.54 drog de iväg.
Kolsvart ute.

Far och son i en prestigefylld tävling i väntan på Adde i Motala. En tävling som fadern vann med ett hårsmån till sin stora glädje.

Vi följde våra adepter mycket noga via nätet och genom Vätternrundans sms-rapportering. Alltså inte så många sammanhängandes timmars sömn för oss heller.  Vi som inte ens cyklade.

Ute på banan.
När kropp och ork börjar säga ifrån. När det enbart handlar om en tävling mot sig själv och sitt eget pannben, då är det toppen att det finns lagkamrater runt omkring. Som kan stötta, som kan peppa. Och som kan agera draghjälp när det behövs som allra  mest.

Målgång!
Efter 12.28 ute på banan. I regn. I rusk. I blåst. Men ändå skapligt varmt.
Så kom de då äntligen i mål.
Med kroppar som värkte. Med knoppar som hade vunnit över smärtor och leda. För det är långt att cykla 30 mil. Det är riktigt långt. Det är så att säga aslång tid att sitta på en cykel i över 12 timmar. Och när man sitter där i sadeln med vetskap om att kroppen ska hålla genom hela loppet, samtidigt som man vet att ju saktare jag cyklar desto längre tid behöver jag sitta på sadeln. En balansgång hela tiden. Och så ska ju cykeln helst hålla hela vägen också.

Här kom de på rad alla fyra som hade hängt ihop hela resan.

I väntan på de välförtjänta medaljerna runt halsen.

Hjälpte sin mamma med att dra cykeln efter målgång.

Asså. De här tre.
Så enormt bra gjort av dessa galningar. Hur kan man ens frivilligt vilja utsätta sig och sin kropp för såna här tokerier egentligen?

Och så äntligen lite mat efter 12 timmar med allehanda gel och andra saker som de hade stoppat i sig.
Varje cyklist fick hämta ut en tallrik med kycklingspett och pastasallad efter genomfört lopp.

På väg hem.
Så stolt över den här unga mannen.
Så stolt över det sätt som han har presterat det här dygnet med hjälp av underbara lagkamrater som hela tiden fanns vid hans sida under hela loppet!

Ni är bara så himla bra!
Stort tack för underhållningen!

Adams egna ord efter sin prestation: 

"Vätternrundan 300km check!

This was a challenge, nothing like anything I had ever experienced before. The long journey went through rain and pain, as well as joy and pure happiness. Huge thank you to my teammates (by far the best cycling team ever) and the king himself @andrewljungsbro without whom none of this would have been possible. Also a big thank you to all of you who have supported me along way. #vätternrundan2016 "