När tankarna bara snurrar

Ibland kommer de. 

De där nätterna då jag inte kan sova. Det händer inte särskilt ofta. Jag brukar sova riktigt gott. 

Men som sagt, ibland dyker de upp. När intrycken och tankarna har alldeles för svårt att sorteras.  Och bearbetas. Liksom en i taget. När det bara är som en enda stor torktumlare i huvudet som går på övervarv. Och det känns omöjligt att stoppa. 

Tid för lite eftertanke. Livet rusar på i ett enormt tempo. Hjärta och hjärna behöver komma ikapp. Både var och en för sig och Samtidigt som de båda behöver varandra för balansen i hela systemet. 

Livet har sina ups and downs. En kliché, men ack så mycket sanning det ligger i de orden. 

Under livets gång uppstår olika situationer varje sekund som vi själva väljer att agera utifrån.  Varje dag tar vi hundratals beslut som vi sen ska leva med och ta konsekvenserna av. 

Som förälder har jag hunnit ta oändligt många beslut under mina 18 som mamma. 

bland har det blivit bra och ibland har det varit tur att det alltid kommer en ny dag så jag kan ta nya beslut och göra om och göra annorlunda.  

När det har visat sig att mina val och beslut har varit alldeles tokiga försöker jag tänka att det var det bästa jag kunde just då. Just där och då visste jag inte bättre. För jag har verkligen alltid gjort mitt bästa. 

Att leva med skuldkänslor funkar inte.

Som förälder vet jag att det tuffaste och svåraste är när nån av mina barn mår eller har mått dåligt. 

Vad det än gäller eller har gällt. När oron och maktlösheten har grävt ett stort hål i bröstet och när jag inte har vetat hur jag ska fylla igen det där hålet som har gapat helt öppet. Det är sånt som jag har fått lära mig att hantera genom åren. Att försöka hantera mig själv. För att kunna hjälpa mitt barn. 

Jag tänker på nära och kära. Jag saknar er. 

Jag tänker på alla som just nu behöver lite extra styrka, omtanke och kärlek. 

I natt var en sån natt.