Det var inte igår kan jag säga!

"Häng med Ingela, det finns kaffe där också!!"

Vet inte vad som hände riktigt men plötsligt stod jag här och slog. Med ett löfte om att det fanns ju faktiskt kaffe på golfklubben med.  

En kompis tog sitt Gröna Kort igår, stort grattis Annso, och sen tog det inte mer än 24 timmar innan en förfrågan kom från henne om att jag kanske skulle kunna hänga med nån dag. 

Att vi kunde ju ses vid 14 redan idag, kanske? 

Jösses, tänkte jag. Har inte hållt en golfklubba på hundra år. Till min förvåning hörde jag ändå mig själv säga: att det gör vi. Vi ses kl 14. 

Och jag blev jättenervös. 

Maken hjälpte mig att plocka fram några klubbor som jag skulle få låna av Adde. Herregud! Vilka klubbor gör vad nu igen? Järnsjua dit, hybrid dit, pitch hit och så en putter dit såklart. 

Och en lånad handske. Ut på gräsmattan för att öva en smula på den skapligt rostiga svingen. 

Golfvagnen då? Hur funkade den förresten? Övning på garageuppfarten innan avfärd mot Vreta kloster golfklubb. 

Håll ögonen på bollen! 

Och det här med att svinga. Den känns inte helt hemma alltså. Och det är ju duktigt skrattretande när man ser sig själv stå och försöka tänka på knän, höfter, huvud, axlar,  armar och klubbor och sen ska allt klaffa i rätt ordning. 

Efter två hinkar på rangen fick Annso med mig till putting-green. 

Det där med att tajma lutningar och sånt är onödigt. Kör bara kör. 

Och som om inte det var nog så tog hon sen  med mig ut på sexhålsbanan. 

Och det var så roligt!

Vem hade trott det här för bara 10 timmar sen. Verkligen inte jag. Och inte mina barn. Och verkligen inte min man. 

Kaffet då? 

Jodå det kom som en klar belöning efter en skön, rolig och mysig stund  med härligt sällskap. Tack för kaffet Annso!