Ett par dagar i bilder

Smultronstället hälsade oss välkomna med gubben i fullmånen på första parkett över himlavalvet på skärtorsdagskvällen.
Den riktiga fullmånen var egentligen inte förrän dagen efter, men den var bra full iallafall just den här kvällen.

Långfredagen bestod i att bara liksom bo in oss. Grovstädningen gjorde vi sist vi var här. Och så himla skönt att det var gjort.

 Och när alla tre killar åkte till affären för att kompletteringshandla, som behövdes fast vi hade med oss ett antal Ica kassar med mat, så fick jag en timme för mig själv. Minns inte ens vad jag gjorde den timmen. Men det var nog nyttig tid för mig.
Sen kom alla killar hem igen och grannarna kom över på en fika.

Dramatiken som himlen visade upp denna dag var otrolig. Regn? Sol? Vem vet? Inte du. Vem vet? Inte jag.
Men väldigt vackert var det när solens strålar nådde vattenytan samtidigt som solen inte lyste och det glittrade så oändligt fint där ute på havet.

Oj sedär! En liten kettlebell på 16 kg som jag lite enkelt och helt spontant svingade lite med under helgen.

Helgens projekt har varit att skaffa ett snöre till altanen. Och familjen säger åt mig att det heter inte snöre. Utan hamparep. Och nu har vi införskaffat ett sådant hamparep.
Hur ska detta nu sitta fast på våra pålar?
Uppe på pålarna? På sidan av pålarna? Och hur ska ändarna se ut?

Haha! När jag såg den här bilden som nån har tagit av nån anledning så började jag att småskratta en aning.  Jag tittar på den och ser till min förvåning att jag drar i min tröja/jacka på exakt samma sätt som min mormor gjorde på sin tid. MIn bild av min mormor är att hon just drog i sin tröja/jacka/väst sådär på sidorna hela tiden. Och så har nån tagit kort precis när jag gör likasamma. Roligt!

Vilken lycka för vissa!

Den lilla rackaren till motor som har varit till sånt besvär för oss så många gånger sen den kom i vår ägo  samtidigt som vi köpte stugan, startade utan problem denna gång och två stycken var överlyckliga över att kunna ge sig ut på årets första fisketur.

En till Adam 17 år och en till Calle 15 år.

Påskafton.

Och så var det dessa två fina ägg. Ingen påsk utan påskägg fick jag klart för mig förra året då jag trodde att just påskäggsgrejen inte var så himla viktig längre. Att vi liksom kunde äta godis ur en helt vanlig skål istället. Men oj så fel jag hade. 

Så i år hade jag förberett. Ordentligt. Men var skulle de gömmas?

Gissa vem?

Efter det smarriga påskbordet så planerade hela familjen att hoppa i poolen. Bara en av oss fyra var så tokig att den hoppade ner i det femgradiga havsvattnet alldeles frivilligt först. Tre av oss satt kvar i poolen hela tiden. Och vi kunde se hela händelseförloppet. 

Just då lös solen.

Hagel och regn. Och plötsligt lite sol på det.

Med bubbel lite här och där var det ganska så behagligt att sitta här ute en stund.

Till slut var det bara jag kvar. Och jag satt en bra stund till.

Undrar vilka som hade roligast?

Sen var det dags för årets påskäggsgömning. Svårighetsgrad 8 hade killarna valt då 10 kunde vara typ 18 meter upp i träden eller i en påse ute i vattnet.
De hade att göra en stund kan man säga då just letning inte är våra söners största kunskap annars i det dagliga livet. Men allt är nog en motivationsfråga kanske.
 Lillebror var snabbare än storebror denna gången.

Påskdagen.

Ihopplockning och sen var det dags att dra hemåt. 

Väl hemma hamnade jag i soffan för första gången på hela helgen. Med min nylånade bok. Det var inte särskilt tråkigt alls. Det heller.

Glad Påsk mina vänner!