Gudrun kom på besök

Vi hade varit på Kanarieöarna en vecka.
Nyhetssändningarna där nere dominerades helt av den hemska, enorma vattenväggen som just hade skördat så hemskt många dödsoffer och förstört så otroligt mycket på sin väg genom och över Sri Lanka och Thailand.

Det var januari 2004 och vi satt på ett flygplan på väg för att börja inflygningen mot Arlanda mitt i natten.
Jag kan inte påstå att jag är flygrädd egentligen. Däremot känner jag mig så himla liten och maktlös när jag sitter i en kabin med flera hundra andra människor utan att kunna påverka nånting what so ever.
Postafen är en bra och väldigt trygg vän att ha med mig på de flygresor jag ger mig ut på. För åksjukan är nästan det allra värsta. Och med ett sånt piller i systemet så finns inte ett spår av just illamåendet.

Inflygningen mot Arlanda började en aning skakigt. Jag lutade huvudet mot nackstödet och höll mina händer på varsin sida av armstöden.
Det skakiga bara fortsatte. Än mer.
Jag har ingen aning om hur lång inflygningen samt landningen tog. Säkert en evighet.
Jag blundade och sneglade lite åt vänster och var oerhört tacksam över att maken satt med våra fina, fina och duktiga söner på andra sidan mittgången.
Jag hade fullt upp med att klara av mig själv.

När hjulen tog i marken knastrade det i högtalarna och kaptenen tog till orda.
"Välkomna hem till Stockholm och Arlanda. Vi ska vara glada att vi över huvud taget har kommit ner då det är storm och alla andra flygplatser är stängda i hela Sverige.och i Danmark Vi hade fått flyga över till Finland annars!"

Jösses!

Undra på att det hade varit en smula darrigt i kabinen. Även bland personalen.

På E4:an på vägen hem där mitt i natten minns jag att maken fick hålla krampaktigt i ratten hela vägen hem under två timmars tid för att hålla oss på banan. Jag som brukar sova i bilen var klarvaken och höll maken sällskap. Och det fanns inga andra bilar ute alls.

Väl hemma somnade vi alla som klubbade sälar.
Dagen efter vaknade vi och en av ungarna tittade ut på gården och sa att granen såg lite konstig ut.
Den hade ställt sig rakt över häcken och rakt ut över gatan.
Och då såg vi plötsligt hur grannen gick med en plastpåse på sin tomt och plockade upp plastskärvor från gräsmattan. Som det visade sig vara rester från vart altantak som hade flugit som ett segel över till honom och sen krossats mot hans lekstugetak.

Det var Gudrun som hade varit och hälsat på under natten. Samma natt som vi satt i ett jäkla flygplan på väg hem.

Vissa händelser sitter inristat och man minns exakt var man var och vad man gjorde.
1986 när Olof Palme sköts var jag på sportlov i Jokkmokk hos min moster.

När dubbelmordet i Linköping drabbade en kvinna och ett barn var jag på jobbet på Midsommargården. Den andra gången var jag hemma, sittandes på golvet i vardagsrummet hela dagen och följde nyheterna.

När Anna Lindh dog var jag också på jobbet.

Den 9/11 2001 satt jag hemma med sjuka barn och hade tv:n på. Helt plötsligt flög det in plan i World Trade Center. Det andra planet såg jag live.

När Michael Jacksson dog sommaren 2009 var jag i USA och ALLA tv kanaler sände endast om det.
Samtidigt som fågelinfluensan härjade som mest här hemma och vi kom hem från USA med alla dessa fågelsymtom då Adam hade varit väldigt sjuk i Florida och vi andra lite granna. Samhällspliktrogen som man är så ringde jag till vårdcentralen när vi väl hade kommit hem och sa som det var. Och fick svaret att hade vi kommit hem dagen innan så hade vi alla fyra fått lägga in oss i karantän för att utesluta fågelsmittan men att restriktionerna just hade vidgats. ( I USA skrevs det inget om fågelsmittan för övrigt. )

När Whitney Houston dog av en överdos i badkaret var jag i Riga och tittade på när Adam spelade en fotbollsturnering. På Adams tränares födelsedag och allt.

9 juni 2011, på våran tio åriga bröllopsdag satt vi på ett flygplan på väg till Tallinn över dagen för att kolla in några spännande boenden till våran flytt.

När prinsessan Estelle döptes satt jag i soffan hemma i Tallinn med en svensk chokladbit och en jättegod kopp kaffe. Likaså när hennes föräldrar gifte sig. Då regnade det här i Linköping och det blev en perfekt tv-tittardag.

När Breivik gick lös på Utöya stod jag på Heden under Gothia Cup och kollade på fotboll.

Och när Anders kom med hem den 10 mars 2011 och sa att han hade fått ett erbjudande om en tjänst utomlands satt jag vid bordet i köket.

Märkligt hur det kan bli.
Minns ni också var ni var vid specifika händelser?