En hel drös med kärlek

En liten vemodig start på den här söndagen.

Jag har drömt så märkliga drömmar under natten. Med min mormor i huvudrollen.
Om hur viktig hon var för mig när jag var liten. Om när hon dog och jag inte alls var där tiden innan hon valde att lämna jordelivet.
Mormor var gammal och väldigt dement de sista åren. Hon kände inte ingen sina barn och inte heller sina barnbarn. Hon valde att lämna oss samma datum som morfar fast året efter honom.
Med hennes glömska gjorde det för ont i den 20 åriga mig att inte min "vanliga" mormor kunde prata om allt vi hade varit med om tillsammans. Eller att inte bli igenkänd. Jag kände att det var läskigt att min mormor svor som en borstbindare och uppvisade en ilska som jag inte hade sett tidigare. Så jag valde att inte vara nära sista tiden. Det var förresten inte så lätt att vara nära heller för den delen då hon bodde i Jokkmokk och jag 120 mil söderut.

Men iallafall. Nu 20 år senare känner jag mig som en svikare som inte fanns där då. Hon var ju självklart samma fina som tidigare och jag borde ha varit där.

På begravningen i Jokkmokks Kyrka fanns jag hos henne , då fick jag gå in i kapellet en stund innan. En stund med öppen kista, och bara jag och mormor. Så känslofulla minuter att jag ryser än i dag. Jag klappade henne på kinden och sa att jag älskade henne. Hennes hud kändes en aning kall och en smula fuktig och hon låg där så himla fridfull. Och samtidigt så otroligt stark. Min fina, vackraste mormor. Som hade sytt alla mina gardiner till min lekstuga. Som hade sytt alla mina kläder till min docka som hette Anna. Mormor som hade sitt långa, långa hår alltid uppsatt i en knut på huvudet. Denna starka söderböna som flyttade från Söders höjder i Stockholm till Jokkmokk för att göra skillnad. Och vilken skillnad hon gjorde. Som sjuksköterska åkte hon runt på sin spark med medcicnväskan på sitsen, från hus till hus ute på landsbygden mellan sina patienter.

Henne drömde jag om inatt. En vacker dröm. Vi pratade med varandra. Vi tittade på varandra. Vi höll varandra i händerna. Vi kramades. Himlen gick loss i en explosion av vackra färger över hela horisonten. Vi flög ut i oändligheten och endast silutten av oss två kunde ses. Det var varmt och det var det finaste.

En känsla av lätthet och en enorm kärlek. Och med en våg av tårar över hela mig.

Jag älskar dig mormor!

Och så tänker jag extra mycket på min guddotter och hennes familj just nu.

All kärlek till er idag och alla andra dagar, Gudis!