torsdag 16 oktober 2014

En kväll i Ryttargårdskyrkan tillhör inte vanligheterna

En torsdagskväll som spenderades på Barndiabetesfondens Jubileumskonsert i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Fonden firar 25 år och professorn som startade fonden för så många år sedan är både sorgsen ich glad på samma gång. Sorgsen över att fonden kan fira just 25 år. Han hoppades att de hade kommit längre. Men han är glad över att det ändå går framåt.


Och för ett ögonblick trodde jag att jag drömde för plötsligt tyckte jag min brorsa sprang omkring bland bänkarna och visade var damerna skulle sitta. 


Ragnar Dahlberg stod för kvällens påor. 
Och först ut var Magnus Bäcklund. Han sjöng både själv och tillsammans med kören från musikklasserna år 5. 

Man kan säga att jag och Loisan drog ner medelåldern med åtskilliga år med våra få levnadsår här på jorden. För vi är ju så himla unga. 
Och jag satt och tänkte på hur annorlunda det måste vara för artisterna att underhålla en publik med snitt 60-70 år på nacken. Mot en publik på i snitt 20-30. 


Kören Da Capo sjöng så hårstråna reste sig över hela armarna. 

Sen kom hon. 


Direkt från Stockholm i bil klev hon in genom porten och ..... liksom bara ägde hela scenen. 

Hon hade med sig en pianist som hette Martin. Och hon berättade att de hade haft så enormt varmt i bilen för hans stackars fingrars skull. Så fingrarna liksom var redo och kunde spela. 

Vilket proffs hon är på scenen. Martin med. De båda två fick liksom "feeling" och bara jammade på. Han körde på pianot och hon la till lite sång när det passade. Hon gick till trummisen i orkestern och tog trumpinnen och slog lite. 
Hon fick Da Capo att resa sig och vara med och sjunga. 

I ett hus i skogens slut…..

Sen tog hon plötsligt fram telefonen i sitt glittriga skal och tog kort på både honom och oss i publiken för sin blogg. 
"Du får blogga Martin. För jag kan inte skriva när jag kör bil" 


Säga vad man vill om denna kvinna. Men sjunga kan hon. Med den pipan behövdes knappast nåt mick. Hon kunde lika gärna ha viskat. 

Och för alla barn som kämpar med denna sjukdom så önskar jag så mycket att de hittar nåt botemedel eller på nåt sätt hittar vad det är som orsakar den. 


Och precis innan jag la mig denna kväll var jag tvungen att gå in på hennes blogg bara för att liksom kolla.

Klicka här så får ni också läsa om deras kväll i Linköping.

:)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar