Snabbisar bör minsann inte underskattas

"Nä, nu tar vi tåget till Stockholm grabbar", sa mamman en dag till sina söner då hemlängtan blev alldeles för stark i hela hennes system.

Nu behövde vi inte ta tåget eftersom maken och även pappan ifråga skulle till huvudstaden via jobbet en dag denna veckan. Så vi kunde lifta med honom. Och även åke hem med samma människa dagen efter. Vilket flyt.

Vi blev avsläppta på hotellet på eftermiddagen. Jag checkade in och sönerna drog ner till källaren för att prova på hotellets gymsamarbete med Actic.

Sen började vi att promenera. Mot centrum. Och som vi vandrade. Hela Dalagatan ner från Hotel Elite på St Eriksgatan. Förbi Vasaparken och alla mysiga uteserveringar. Herregud så himla trevligt det såg ut.

Efter 45 minuters gående anlände vi till slut målet. Jag hade i tanken att visa mina söner en bit kultur. En bit svensk historia till deras enorma glädje. Jag ville liksom på nåt sätt få pojkarna att förstå att det finns mer saker här i livet än bara fotboll.

Vi började med Slottet Tre Kronor. Flaggan var hissad så vi var antagligen väntade. 

Efter ännu lite mer gång inne på det anrika slottet så var tanken att vi skulle möta upp maken. 

Han hade överraskat med ett bokat bord på restaurang Grappa till 18.30. 

Så vi började vår vandring tillbaka till St Eriksgatan då den ligger på nummer 86 på samma gata som vårt hotel. Vi möttes halvvägs, typ vid Vasaparken. Där satte vi oss ner för en liten pitstopp och vätskepåfyllning. Så charmigt.

Laxen på Grappa kan jag rekommendera innerligt. Och risotton……så god. 

Jag gillar den här stan. Så enkelt är det.

Hon hade inte varit i vattnet särkilt länge innan hon välte och sjönk.

Vi åt en lååång härlig frulle dagen efter. Vi hade absolut ingen brådska och ingen mer tid att passa än att vara på Telefonplan klockan 16 för transport hemåt igen.

Dagens mål var Wasamuseet. 

Mycket intressant museum enligt oss alla tre. Där inne var vi faktiskt ganska länge. Nu är allt relativt, men för oss väldigt länge.

En wefie på mig och mina killar

"Hörrni vänta! Jag hinner inte med! Ni växer för fort!"

Från Djurgården var det dags att börja vandra igen. Över bron och längs Strandvägen.

Hamnade för en stund en bit bakom. Såg ryggtavlorna på dem framför. Och den kärleken. 

Det var här allt började

För snart 19 år sedan.

Och han var en gentleman redan då. Som frågade när vi skildes åt efter sista dansen: 

"Vill du hänga med på hockey i morgon. AIK mot Rögle på Hovet?"

Vem kan motstå den raggningsrepliken?

Jag föll som en fura.

Kungsträdgården

Med två tonårskillar i sällskapet gäller det att vara beredd på att snabbt hitta ställen där det går att hitta nån form av föda. 

Sen var dygnet i min gamla hemstad slut och det var dags att åka hemåt för lilleman skulle tillbaka till verkligheten och hinna träna lite fotboll.

Tack Stockholm!