43. En bra siffra.

Tusen tack till er alla härliga människor som på något sätt har grattat mig på min 43 årsdag.

43. Känner på den siffran en aning. 

Det är bara en siffra egentligen. Och en himla bra sådan. 

Att vara 43 innebär att det är närmare till 50 än till 30. Det innebär även att jag har haft körkort i mer än halva mitt liv. Det innebär även att jag strax har varit mamma i hela 17 år. Det innebär att jag har bott i vårt hus i nästan precis 15 år. Minus två som boddes i Tallinn.

43 års vandring här på jorden innebär också en hel del livserfarenhet som ligger i min alldeles egna ryggsäck. Siffran 43 innehåller liksom så mycket. 

Men tillbaka.

Den här födelsedagen har varit helt toppen. Med den ena överraskningen efter den andra. Och jag bara älskart!

Jag tillåter mig själv att faktiskt tycka om att fylla år. ( Iallafall när man blir ihågkommen. Lite tristare är det allt när familjen glömmer bort att det är födelsedag…. som när jag fyllde 36 el 37. Men det är en annan historia.)

Den första överraskningen dök upp redan vid midnatt. 

När jag satt vid bordet i uterummet o bara väntade på att badrummet skulle bli ledigt, kom pappa och hans fru plötsligt dundrades upp på vår lilla grusväg med sin husbil i mörkret. Vilken förvåning. Vilken glädje. 

Sång, skratt och paket där på nattakröken. 

Och jag förstod plötsligt varför det var så viktigt för maken att hålla mig vaken en stund extra där på kvällen, så till den milda grad att han ville ha med mig på en omgång Plump. Jag som aldrig är med på det annars ställde snällt upp. 

Och sen på morgonen kom de allihopa, make o söner och en pappa och hans fru, med paket och skönsång när jag låg och "sov". 

Och det är ju så himla mysigt. Blir som ett barn på nytt. Och jag tillåter mig själv ännu en gång att bara njuta av min dag. 

Pappa och Maggan åkte vidare efter lite frulle och bad från klipporna. Och när de drog bytte de plats med grannarna hemifrån, Kjella o Loisan, som kom på besök. 

Vi tog båten och körde till Västervik för lunch. 

Nu kan man tro att det  har regnat, men det gjorde det verkligen inte. Det skvätte lite bara och Kjellas och Addes hår blev om än lockigare.

Vägen hem blev i gungigaste laget och det var säkrast att både hålla i sig och spjärna emot med fötterna. Helix, släng dig i väggen!! Vi lyfte från både säten och durk kan man säga. Det blev en upplevelse och käkarna fick krampkänning av allt skrattande. Jösses! 

Skumpan som visst hade varit  både gömd och planerad att intagas under båtturen hem fick öppnas i all sin försiktighet hemma på altanen istället. 

                                                       <3

Dagen avslutades med kräftor från Allfisk och några regnstänk på altantaket. 

Tack återigen för alla härliga grattisar under dagen!

43 känns helt ok. 

❤️❤️