Du fyller 17 år och jag har haft äran att vara just din mamma lika länge.
Dagen då du föddes sitter inristat i hela ryggmärgen. Från den allra första känslan av ett uns av en eventuell liten värk tills du tittade ut med ett alldeles för lågt hjärtljud och nerbajsat fostervatten. Minnet sitter i precis samma ryggmärg som epiduralbedövningsen satt stensäkert i samma natt.
Efter många timmars kämpade det dygnet, från både dig och mig, en hel natt för att vara exakt, så kom du till sist ut med hjälp av sugklocka klockan 09.44 lördagen den 13 september. Fem dagar senare är utsatt datum.
Vilken lycka!
Vilken glädje!
Vilken chock!
Tillhörde du oss nu?
Skulle du bara följa med oss hem? Som om ingenting hade hänt?
Utan nån som helst manual eller bruksanvisning?
Nu var vi en familj helt plötsligt.
Som skulle klara oss själva.
Det visade sig att du skulle födas till att bli och vara en av de absolut starkaste och modigaste människor som jag överhuvudtaget känner.
17 år!
 |
| Ca 10 timar i livet |
 |
| En liten familj |
Vädret sa Corren såg ut såhär den dag du föddes.
 |
| Och skriva har jag alltid älskat att göra |
Tack älskade unge för att du kom just till oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar